Annons
X
Annons
X

Rätt ska skipas, och det i rättan tid

2008 avgjorde landets domstolar sju procent fler mål än 2007. Handläggningstiderna minskade med i snitt en knapp månad. Det duger inte på långa vägar.

Centrum för rättvisa (CFR) har satt fingret på ännu en allvarlig brist i det svenska rättssystemet: domstolarnas handläggningstider. Dröjsmålen är numera så långa att kriminella kan begå nya brott i väntan på rättegång. Andra slipper straff därför att deras brott hinner preskriberas.

Att brottsoffer mår dåligt av att inte få upprättelse är självklart. Liksom att vittnen glömmer under tiden de väntar på förhör. Och vad med oskyldigt misstänkta som tvingas vänta i år på att bli rentvådda? För att inte tala om hur enskildas rättssäkerhet smulas sönder när deras ekonomi och livssituation slås i spillror i väntan på ett domstolsavgörande.

Vad detta sammantaget innebär för allmänhetens förtroende för domstolarna begriper var och en.

Annons
X

Vad som är en skälig handläggningstid varierar med måltyp och ärendets omfattning. Med tanke på den tunga arbetsbörda som får domare i våra domstolar att gå på knäna är det på sin plats att påminna ansvariga politiker om att stor arbetsbelastning inte är ett godtagbart skäl för en domstol att låta målbalanserna växa.

Som JO understryker i årets ämbetsberättelse har Europadomstolen slagit fast att konventionsstaterna är ansvariga för hur rättsväsendet är organiserat och att ”det är en uppgift för staterna att se till att domstolarna har tillräcklig kapacitet för att uppfylla konventionens förpliktelser”.

Gör den svenska staten det? CFR:s genomgång tyder på motsatsen. Jämfört med tidigare år har handläggningstiderna visserligen minskat, men bara med en blygsam månad. I slutet av förra året hade 23000 ärenden väntat i över ett år på att bli avgjorda. Av dessa hade 3000 blivit liggande i mer än tre år i en och samma instans. Det är långt från Europadomstolens riktmärke på max ett års väntan per rättslig instans. Enligt Europakonventionen, som sedan 1995 gäller som svensk lag, ska ingen i landet behöva vänta i mer än totalt tre år innan ett ärende som har överklagats från lägsta till högsta instans är slutligt avgjort.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    När justitieminister Beatrice Ask vid gårdens pressträff på Moderaternas partihögkvarter konfronterades med de långa väntetiderna hänvisade hon till det angelägna med att ”öka volymen på domstolarna”. Vad det närmare betyder var inte helt glasklart. Men det handlade inte om större domstolar. Nej, de mindre och medelstora är ju redan nerlagda.

    Ask ville inte diskutera behovet av mer pengar till domstolarna, utan framhöll resursslöseriet med inställda rättegångar. Det är ett bekymmer, visst, men rakt ingen nyhet. I mitten av 1990-talet uppmärksammade dåvarande Riksförsäkringsverket saken. En lösning som anvisades gick ut på att fler domar skulle avkunnas även om den åtalade struntade i att infinna sig i rättssalen. Hur har det gått med det förslaget och alla andra idéer som har kläckts under årens lopp?

    En enig grundlagsutredning föreslog före jul att regeringsformen kompletteras med en paragraf motsvarande artikel 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Detta för att inskärpa att det är en mänsklig rättighet att rättegångar är rättvisa och sker inom skälig tid.

    Nog förväntar man sig av en borgerlig regering att den gör sitt yttersta för att garantera medborgarna att rätt inte bara skipas, utan att rätt också skipas i tid.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X