Några kommentarer och funderingar i anslutning till artikeln ” Ökat antal mc-olyckor hotar nollvision” (SvD 12/6).
Statistik kan användas på många sätt – beroende på vad man vill uppnå. Man kan ange i absoluta tal – exempelvis 125 dödade motorcyklister 1956 jämfört med 56 dödade 2006. Eller man kan visa på antalet dödade per 10 000 motorcyklister: Omkring tio stycken 1956 jämfört med cirka två 2006. Och då är det ju inte så illa?
Men inte heller i den här artikeln tar man upp den största kategorin trafikoffer – de skadade. Som utbildare av motorcykel- och mopedförare vänder jag mig mot den bild som Jimmy Groth visar upp. Han – och många tusen med honom – kör utan annat skydd än den obligatoriska hjälmen. ”Jag åker mest i innerstan…”. Huvuddelen av alla olyckor inträffar just i tätort! Vilket vi som utbildar försöker inpränta det i våra elever. Men huvuddelen av dödsolyckorna inträffar utanför tätorterna!
Fokusera inte bara på dödsolyckor. Den största belastningen för samhällets resurser är inte dödsolyckorna, utan de, ofta invalidiserande, skador som tar stor del av samhällets sjukvårdsresurser i anspråk. Utan att nödvändigtvis hacka på Jimmy Groth, vill jag slå ett slag för vikten av att klä sig rätt när man kör motoriserad tvåhjuling: Man ser aldrig ett proffs köra i t-shirt, gymnastikskor, jeans – och utan handskar!