X
Annons
X

Rätt att säga ja till ”euro” och nej till ”jorå”

Vissa val är lättare än andra. Ett av de lättaste gäller den europeiska valutan euro. Där finns det bara ett vettigt alternativ: att säga ja till "euro" och nej till "jorå".
Det här valet, alltså hur man ska uttala valutans namn, kan vi inte undkomma genom att stanna på soffan. Oavsett hur det går i folkomröstningen den 14 september är euron redan en del av vår och alla andra européers vardag och vi måste kunna tala om den, helst med samma ord.
När den europeiska valutan efter långa diskussioner fick sitt namn var poängen att den på alla språk skulle uttalas precis som de första stavelserna i namnet på kontinenten. Det innebär att tyskarna säger "åjro", fransmännen "örå", spanjorerna "euro" och så vidare. Och redan nu finns ett svenskspråkigt land där valutan heter euro, nämligen Finland. Där förekommer aldrig något annat uttal än "euro", varken på finska eller svenska.

Av de ungefär 300 miljoner européer som bor i ett land där euron är officiell valuta använder 3,8 miljoner uttalet "jorå". De bor på
Irland. Man kan inte påstå att de utgör en majoritet. Men på växlingskontoret Forex envisas personalen med att säga "jorå", med hänvisning till att högsta ledningen har förbjudit dem att uttala det på annat vis. Argumentet är att detta uttal skulle vara mer "internationellt".
"Internationellt"? Det är ett lurigt ord i språksammanhag; det är nästan alltid bara en eufemism för "engelskt". Men det är värt att notera att alla andra valutor som används i engelsktalande länder har svenskt uttal; vi säger inte "paond" eller "dollör". Vi låter också pluralformerna vara svenskt oböjda: 20 pund, 100 dollar. Det är naturligt att använda euro på samma sätt, liksom cent: 10 euro, 75 cent. Lika bra fungerar den bestämda formen: "Dollarn har sjunkit och euron har stigit."

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X