Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Utan logik i Kassel Rastlös irrfärd i världens främsta konstutställning

Till Documenta 13 var Enrique Vila-Matas inbjuden att, som en del av ett konstverk, sitta och skriva på en Kinarestaurang. Less på uppdraget vandrar han genom den stora utställningen, grubblar över konstens mening - och finner den. Kanske.

Giuseppe Penones ”Idee di pietra” (idéer av sten) visades i Karlasaue-parken under Documenta 13, 2012. I sommar är det dags för Documenta 14, världens kanske mest avancerade och omfångsrika konstutställning.
Giuseppe Penones ”Idee di pietra” (idéer av sten) visades i Karlasaue-parken under Documenta 13, 2012. I sommar är det dags för Documenta 14, världens kanske mest avancerade och omfångsrika konstutställning. Foto: Documenta 13 / Roman Mening
Bokvåren 2017

Utan logik i Kassel

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Tranan
ISBN
9789188253033

Översättning Yvonne Blank 325 sidor

Mer än tre decennier efter sitt genombrott med den charmerande essän Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen, är Enrique Vila-Matas en världen över älskad utövare av genreblandande prosakonst.

Det vilar en förförisk aura av improvisation över hans texter, vare sig de handlar om författare som slutat skriva (Bartleby & Co) eller om de konstnärliga avantgardenas motsvarigheter i dag, så som i den nu på svenska aktuella Utan logik i Kassel. Lekfullheten är en aspekt av djupen.

Bokens upprinnelse är att Vila-Matas blir inbjuden som gästförfattare till Documenta 13. Sommaren 2012 reser han till Kassel, full av förväntan, men också av onda aningar eftersom hans uppdrag är att sitta på en avsides belägen kinarestaurang och skriva inför publik, en roll han har den förståeliga ambitionen att slingra sig undan.

Annons
X

Däremot är han fast besluten att ta del av en rad konstverk som hans vänner har anbefallt. Berättarens irrande i Karlsaueparken och kring Fridericianum utvecklar sig till en fascinerande serie ansatser att förstå vad konst, skapande och litteratur kan vara i dag. Liksom Peter Cornell gjorde i sin väsensbesläktade essä ”Paradisets vägar”, närmar sig Vila-Matas berättare frågan om mänskligt meningsskapande via en labyrintiskt kringgående strategi. Kinakrogen slipper han inte undan, men han lyckas åka en ringbusslinje runt den åtta varv innan han stiger in.

Enrique Vila-Matas, född 1948 i Barcelona, är översatt till 30 språk. Foto: Bokförlaget Tranan

Under läsningen har jag tänkt på konstkritikern Rosalind E. Krauss. Efter en hjärnblödning år 1999 drog hon sig till minnes Documenta 10 i Kassel, där hon sommaren 1997 hade irriterats av utställningskommissarien Catherine Davids ivriga plädering för en ”postmedial” konst ”efter den vita kuben” – det vill säga en konst där relationerna till de nätverk som bygger upp social och historisk verklighet är viktigare än ett visst medium. I studien Under Blue Cup (2011) berättar Krauss om sin rehabilitering efter hjärnblödningen och levererar kritik av den postmediala konstsynens hegemonianspråk.

De konstverk Vila-Matas alter ego ser i Kassel är av både postmedial och mediuminbäddad art. Hans komplicerade relation till kuratorerna erinrar dock om Krauss retmedel visavi deras föregångare David. Det är inte otroligt att Vila-Matas läste den då nuytkomna Under Blue Cup och inspirerades.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Medan han vandrar runt i Kassel avsöndrar berättaren på typiskt Vila-Matasmanér flera underordnade alter egon i ett vanskligt balanserande mellan sin dystra och sin muntra sida. Samtidigt som han erfar ett slags panikartad hemkomst just i sin undran inför konsten, lyckas det upptrissade och allt sämre utsövda författarjaget locka läsaren med sig in i frågan om konstens mening i dagens värld.

    Verk av Ryan Gander, Tino Sehgal, Pierre Huyghe, Janet Cardiff, George Bures Miller, Bastian Schneider med flera besöks och undersöks. Konstmässans tema ”Sammanbrott och återuppbyggnad” visar sig vara något annat än en polaritet. Tvärtom – vilket berättaren också själv upplever i sitt inre – kan utmattning och återhämtning samexistera.

    Han förkrossas av ett musikkonstverk på en perrong varifrån människor forslades till förintelseläger. Han tröstas av ett gåtfullt vinddrag i ett annat konstverk. En tryckpress i miniatyr spottar ut en liten papperslapp som påminner honom om förromantikernas betydelse. Hans värld snurrar och söndras men läks samtidigt ihop.

    Världen är förlorad, menar berättaren, men konsten lever. Vilket slags konst? Utifrån bokens titel kan man säga: all konst som gör det möjligt för oss att vara samtidigt inuti och utanför vårt vetande, samtidigt kritiska och naiva.

    Ett framträdande drag i Vila-Matas metod är härvidlag hur de suggestionsskapande greppen presenteras uttalat, i färdigdissekerat skick: reflexioner, tankeexperiment, dagdrömmar, minnen, läsefrukter, självsuggestioner och andra inre förlopp. Av en text som rastlöst nyanserar komplexa vändningar och flätningar har Yvonne Blank gjort en adekvat och elegant svensk version.

    Utan logik i Kassel är som alla Vila-Matas böcker stundtals väldigt rolig. Men man skulle inte ha uppskattat humorn utan bokens mått av allvar och sorg. Som läsare roas jag därför att jag också oroas av ett verk som tycks skrivet i ett slags förtvivlans mod – en lämplig stämning i vår barbariska tid.

    Annons

    Giuseppe Penones ”Idee di pietra” (idéer av sten) visades i Karlasaue-parken under Documenta 13, 2012. I sommar är det dags för Documenta 14, världens kanske mest avancerade och omfångsrika konstutställning.

    Foto: Documenta 13 / Roman Mening Bild 1 av 2

    Enrique Vila-Matas, född 1948 i Barcelona, är översatt till 30 språk.

    Foto: Bokförlaget Tranan Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X