Annons

”Rasismen i verkligheten är mycket värre”

Segal Mohamed, Doreen Ndagire, Solí Myhrman och Amanda Quartey repeterar ”24 timmar svart kvinna” på Riksteatern i Hallunda.
Segal Mohamed, Doreen Ndagire, Solí Myhrman och Amanda Quartey repeterar ”24 timmar svart kvinna” på Riksteatern i Hallunda. Foto: Lars Pehrson

Fyra unga kvinnor har en utekväll i Stockholm. En av dem utsätts för ett rasistiskt angrepp vilket leder till olika reaktioner. Den nyskrivna pjäsen ”24 timmar svart kvinna” handlar om ett dygn, men titeln signalerar också hur man definieras och rasifieras som svart kvinna, varje minut, varje dag.

Under strecket
Publicerad

Fanna Ndow Norrbys bok ”Svart kvinna” från 2015 är ett collage av anonyma citat och stringenta texter av unga skribenter med egna upplevelser av afrofobi. Efter ett starkt gensvar på hennes instagramsida @SvartKvinna där hon berättat om sina och vänners upplevelser av rasistiska, sexistiska påhopp började Fanna Ndow Norrby samla berättelser. Det blev en bok och nu en pjäs.

– Jag ville inte göra en bokpjäs, utan har skrivit fram fyra kvinnoroller. Publiken får lyssna till deras samtal som inte är för offentligheten, men som visar hur det kan låta när vi pratar i våra egna, trygga rum.

Josette Bushell-Mingo, regissör på Riksteatern.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 3

Josette Bushell-Mingo talar med ensemblen under en repetition.

Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 3

Skådespelarna Segal Mohamed, Doreen Ndagire, Solí Myhrman och Amanda Quartey har egna erfarenheter av rasistiskt bemötande. Men regissören Josette Bushell-Mingo säger: ”Det vi visar på scenen är ingenting mot verkligheten.”

Foto: Lars Pehrson Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons