Annons
Recension

Konsten att skära i kropparRappt om hur slakt blev modern kirurgi

Lindsey Fitzharris är fil dr i medicinhistoria vid Oxfords universitet. ”Konsten att skära i kroppar” är hennes bokdebut.
Lindsey Fitzharris är fil dr i medicinhistoria vid Oxfords universitet. ”Konsten att skära i kroppar” är hennes bokdebut. Foto: Adrian Teal

Mer slakthus än sjukhus. På 1800-talet kunde en operation sluta i rena blodbadet. Med hjärtat i halsgropen har Merete Mazzarella läst medicinhistorikern Lindsey Fitzharris bokdebut om den moderna kirurgins födelse.

Under strecket
Publicerad
Foto: TT Bild 1 av 1

Nej, den är inte feelgood-läsning, den amerikanska medicinhistorikern Lindsey Fitzharris bok. Den engelska titeln - ”The Butchering Art” - slaktarkonsten - gör det ännu tydligare än den svenska. Efter ett trettiotal sidor måste jag själv pausa och ta en långpromenad medan jag funderade om det här var något jag alls skulle klara. Det ska genast sägas att jag nu är tacksam att jag beslutsamt fortsatte, för snart nog var jag uppslukad.

När det i början heter att “Kirurgin på 1840-talet var en rätt otäck verksamhet” är det en uppenbar underdrift. Kirurgin hade föga med medicin att göra, den var ett hantverk och eftersom ingreppen skedde utan bedövning var kirurgernas viktigaste egenskaper råstyrka och snabbhet. Och den tjocka hud som skulle till för att kunna stålsätta sig inför de fastbundna patienternas skrik och protester. Det här gör Fitzharris det mesta möjliga av när hon låter oss möta den tidens stjärnkirurg, bjässen Robert Liston, som kunde amputera ett ben på under trettio sekunder och som höll den blodiga kniven mellan tänderna för att ha båda händerna fria. Snabbheten var visserligen inte alltid av godo: en av de gånger han amputerade ett ben rök också en testikel.

Annons
Annons
Annons