X
Annons
X
Recension

Blod och eld Rappt och roligt om kvinnorollens förbannelse

Serietecknaren Liv Strömquist är ordentligt i ropet. Nu har hon tillsammans med regissören och dramatikern Ada Berger skapat ”Blod och eld”, en helgjuten, rapp och rolig kritisk läsning av den västerländska kvinnans kulturella bagage, skriver Theresa Benér.

Sissela Benn och Mari Götesdotter i ”Blod och eld”. Foto: Emmalisa Pauly

Malmöbaserade serietecknaren Liv Strömquist är ordentligt i ropet. Vi möter henne i SVT på europeisk bildningsresa med Akademiens Horace, i kulturpodd på nätet, i scencollage på Dramaten och mycket mer. Man skulle nästan frestas att kalla Liv för typiskt kvinnligt kommunikativ, relationell och lyhörd.

I körverket ”Blod och eld” utpekas dessa inlärda kvinnliga egenskaper dock som orsak till att kvinnor redan i 21-årsåldern får pannrynkor. För vi är experter på att höja ögonbrynen, lyssna på andra och göra allt för att underlätta kommunikation i en levande relation. Vi är ju strukturellt inriktade på att se andra och låta dem (särskilt män) ta plats, hävdas det.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X