Recension

Kärleken och de sista människorna på jordenRanelids katastrof i otakt med tiden

Vissa delar fungerar – som de ömsinta skildringarna av katastrofens offer. Men som helhet är det ett mystierum att ingen redaktör gått fram med sågen i Ranelids manus. Och hur kan en undergångsroman undgå att ens nämna klimatet?

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Björn Ranelid (född 1949) debuterade 1983 med romanen ”Den överlevande trädgårdsmästaren” och har sedan dess skrivit mer än trettio böcker.

Björn Ranelid (född 1949) debuterade 1983 med romanen ”Den överlevande trädgårdsmästaren” och har sedan dess skrivit mer än trettio böcker.

Foto: CHARLES HAMMARSTEN/AOP
Annons

Stockholm ligger i ruiner. Döda människor flyter i vattnen. I denna katastrofdrabbade stad går Björn Ranelid omkring med sitt barnbarn Ryder. Trots den katastrofala situationen – ”staden är en äggkläckningsmaskin för sorg” – är Björn Ranelids förmåga att leverera högstämda, metaforgenomdränkta utlåtanden om tillvarons innersta väsen uppenbarligen intakt.

Katastrofen var förstås hemsk på olika sätt, men Björn Ranelid verkar faktiskt inte helt missnöjd. ”Äntligen är de i närheten av det innersta hos människan – själens och andens skapande krafter i frihet.” Katastrofen har helt enkelt befriat den moderna människan från mycket av det elände som plågat henne i den degenererade, moderna tillvaron.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons