SjälenRakt igenom ljuvlig film – bryter ny mark

Själens hunger är omättlig.
Själens hunger är omättlig. Foto: Disney+

Jazzmusikern Joes drömmar ska precis gå i uppfyllelse när hans själ lämnar hans kropp. Pixarfilmen ”Själen” bjuder på besjälade och vackra sekvenser – och ett för amerikansk film sällsynt budskap.

Under strecket
Publicerad
Jamie Foxx gör rösten till Joe i den amerikanska versionen av ”Själen”.

Jamie Foxx gör rösten till Joe i den amerikanska versionen av ”Själen”.

Foto: Disney+
Annons

Var blir våra personligheter till? Vem, eller vad, förser oss människor med den mentala makeup som gör oss skarpa, eller elaka, eller roliga, eller manipulativa, eller storögda, eller blyga? I den här filmen sker processen på en plats som kallas The great before, ett spejsigt pastellfärgat drömlandskap där nybakta själar under överinseende av mentorer – alltså själar från människor som redan levt färdigt – väntar på att få skickas till en mänsklig kropp nere på jorden. Något som sker först när själarna hittat sin livsgnista, den där högst personliga komponenten som gör oss till just oss.

Huvudpersonen i ”Själen” heter Joe (Jamie Foxx), en snäll snubbe i 30-årsåldern som redan hittat sin livsgnista i jazzmusiken, till sin överbeskyddande mammas förtret ska kanske tilläggas. På dagarna harvar Joe på som musiklärare på en högstadieskola i Queens och drömmer om att bli proffsmusiker. När han en dag lyckats erövra en eftertraktad plats som pianist på en av stans prominenta jazzklubbar blir glädjen kortvarig – på väg från sin audition trillar han nämligen rakt ner i ett gatuhål och befinner sig plötsligt på ett löpande band uppe i himlen som leder till livet efter detta.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons