Recension

Peeping Tom: 32 Rue VandenbrandenRädslans våld får ömheten på fall

Under strecket
Publicerad
Annons

I ett vindpinat snölandskap står ett par rangliga mobila hem som inte ger mycket skydd mot vare sig de yttre eller inre oväder som härjar bland människorna i ”32 Rue Vandenbranden”. Det är en scenisk plats som ekar av isolering och ensamhet, men där det största hindret för individerna är de själva. Sällan har man sett kroppar som så halsbrytande illustrerar hur rädslans våld sätter krokben för längtan efter ömhet och tillhörighet. Människan återfaller ständigt i vanor och mönster som gör henne ofri.

När Peeping Tom gästade Dansens hus 2006 med det tragikomiska drömspelet ”Le Salon” fick danspubliken bekanta sig med ännu en stark grupp från ”det belgiska undret”. Den startades 1999 av Gabriela Carrizzo och Franck Chartier med bakgrund hos Anne Teresa de Keersmaeker, Alan Platel och Needcompany.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons