Recension

Kid ARadiohead - Kid A

Under strecket
Publicerad
Annons

Om nu Radioheads förra platta var ”ok computer” får Kid A anses vara ”excessive computer”. Kid A har sin beskärda del av allehanda effekter, och vad Radiohead inledde på Ok computer har de verkligen tagit till sin spets. Kid A är en studioplatta från början till slut. Det handlar ibland mer om produktion än om musik, och när Radiohead här försöker att skapa ”art” blir resultatet ofta ”arty-farty”. Det går att göra sådana här plattor på ett intressant sätt, det har Radiohead visat tidigare, men i många låtar på Kid A går de in i väggen. Kid A har dock sina ljuspunkter. Inledande Everything in its right place är en skönt suggestiv historia. How to disappear completely är den här skivans Exit music. Optimistic är det bästa spåret, ett av få med framträdande gitarrer och den låt som påminner mest om Radioheads lysande verk The bends. Många låtar, som In limbo och Morning bell, bygger på en bra idé, men stannar också vid det. Idioteque var alldeles säkert en utmärkt låt i sitt ursprungsstadium, det vill säga innan de tog den till studion. Ett instrumentalt stycke som Treefingers eller titelspåret Kid A känns som rena utfyllningsspår och ter sig mycket bleka i jämförelse med en motsvarande låt som Fitter happier från förra albumet. Men framför allt saknas den intensitet, vitalitet, nerv och lidelse som en gång gjorde Radiohead till ett så lysande band. Faktum är att inget av de tio spåren når riktigt hela vägen. Samtidigt får jag väl gardera mig genom att erkänna att det tog ett tag innan jag uppskattade både The bends och Ok computer. På så sätt fortsätter Radiohead i alla fall att utmana sina lyssnare. Lyssna även på: Radiohead, The bends.

Eric Fallander

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons