Recension

Världens centrum. | En essä om globaliseringRadikal uppfordran att erkänna ”den Andre”

Under strecket
Publicerad
Annons

Det finns en anekdot om den franske författaren Maupassant. Han ville alltid äta sin lunch i Eiffeltornet eftersom det var den enda plats i Paris där han slapp se byggnadsverket. I sin nya essäbok Världens centrum skriver Stefan Jonsson att västerlandets förhållande till det som ligger utanför det egna synfältet fungerar på ett liknande sätt. Maupassant kunde äntligen se världen på ett nytt och oförstört sätt, men till priset av att han glömde att det nya seendet var en produkt av just det han ville befria sig från. Och när västerlänningen i världssystemets mitt tror sig förmedla en neutral bild av ”periferin” (som kan heta Mexiko eller Indien eller något annat) så är det en manöver som lider av en liknande blindhet som Maupassants och som glömmer att bilden i själva verket är mer präglad av behov och intressen i centrum än av hur det faktiskt ser ut i periferin.
”Världens centrum” är den tredje och sista delen i en serie kartläggningar av samtidens stora kulturella konflikter - om rasismen och det mångkulturella samhället, identitetspolitiken och kampen om kulturarvet. ”De Andra” från 1993 och ”Andra platser” från 1995 kretsade båda i stor utsträckning kring frågan om kulturell identitet och de ständiga gränsdragningarna mellan vi och dom på en lång rad områden - från högerpopulismens främlingsfientliga diskurser till kanonstriderna och debatten om olika minoritetsgruppers ställning i konsten och litteraturen. Med den tredje delen vill författaren visa hur denna särskiljande och hierarkiserande logik förhåller sig till ett övergripande geopolitiskt mönster; uppdelningen av världen i centrum och periferi. Gång på gång genom historien upprepar sig samma rörelse. Kartritarna och kunskapsproducenterna i centrum behöver kunskap om periferin - men tillfrågar aldrig dem som bor där.

Annons

Liksom de föregående böckerna är ”Världens centrum” en blandning av reportage och essä. Intryck från resor varvas med kulturteoretiska diskussioner och intervjuer med forskare och intellektuella. Jonsson tar oss bland annat till Los Angeles och Dakar, Mexiko City och Scorebysund på Grönland. Alla dessa platser påverkas på olika sätt av det fenomen som går under den nebulösa beteckningen globalisering. Jonsson menar att vi måste gå bortom globaliseringsdebattens gängse förenklingar och uppdelningar. Ett vanligt sätt att formulera problemet inom journalistiken och politiken är att man antingen är en anhängare eller motståndare till globaliseringen. En sådan hållning är reduktiv, för att inte säga absurd. Termen globalisering fungerar ju som en paraplybeteckning för en lång rad högst olikartade fenomen och förändringar inom ekonomi, politik och kultur. Framför allt är ju globaliseringen paradoxal till sin natur: gränserna öppnas inom Europa men stärks utåt; kulturen kreoliseras men blir också mer homogen; nationalstaternas betydelse minskar samtidigt som nationalismen ökar. Exemplen kan mångfaldigas. Jonsson gör alltså rätt i att insistera på globaliseringens paradoxala och konfliktfyllda karaktär. Lite motsägelsefullt blir det därför när det är de negativa konsekvenserna som dominerar i Jonssons egen framställning. Jonsson skriver att globaliseringen öppnar nya fönster. Vi får tillgång till konst och information vi tidigare knappt visste existerade. Nya röster blir hörda. Men samtidigt menar Jonsson att allt detta nya riskerar att strömlinjeformas efter den globala kulturindustrins mallar. ”Globaliseringen drar vägar till världens främmande kulturer. I och med att vägarna dras utplånas det främmande”. Detta är en onödigt pessimistisk tes som direkt motsägs av innehållet i Jonssons egen bok. Gemensamt för alla de nya röster, perspektiv, nätverk och gräsrotsorganisationer som läsaren får möta under Jonssons resor är väl att de lyckas formulera nya radikala alternativ som inte låter sig reduceras till det redan kända och av mallen dikterade. Ofta är ju dessutom de nya rösterna direkt beroende av globaliseringens nya teknologier för att nå framgång. Vad vore subcommandante Marcos utan internet? Jonssons bok är ett viktigt och nyanserat bidrag till en av vår tids viktigaste debatter. Centrala teoretiker som sällan nämns i den svenska, allt som oftast hopplöst provinsiella, debatten introduceras. Gamla ingrodda tankemodeller skärskådas skoningslöst för att bereda plats för nya perspektiv.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons