X
Annons
X

Rädda var vi aldrig

25 ÅR SEDAN TJERNOBYL. "Folkkampanjen mot atomkraft var ett unikt uppror i vårt land", skriver Fredrik Sjöberg med anledning av att det i dag är 25 år sedan kärnkrafts­olyckan i Tjernobyl. "Jag ska berätta om rörelsen, om ­bakgrunden, triumferna och dess eget haveri."

Vi var mycket unga och mycket lyckliga. Fattiga också förstås, men så länge initiativet var vårt kändes det ändå som om vi ägde världen. Tempot var högt och nätterna sena. Vi sjöng! Ännu flera år efteråt var våra meningsmotståndare övertygade om att rädslan var den kraft som drev oss; fruktan för haverier och radioaktiv strålning. Men så var det inte. Nog för att vi var förbannade, men styrkan kom ur glädjen och tillförsikten, och den ljuvligt berusande känslan av makt. Rädda var vi aldrig.

Det finns naturligtvis många historier om det svenska kärnkraftsmotståndet, också forskning, kyligt objektiv, och meningarna ska antagligen för alltid gå i sär om vad som egentligen hände och varför. Vi som befann oss mitt i alltsammans är dessutom ohjälpligt begränsade av lojaliteter och snärjda i alla dessa snart nog romantiska minnen som utgår just från ordet vi. Det finns inte två identiska berättelser; den här är min. Och den ska berättas nu, på dagen 25 år efter katastrofen i Tjernobyl, för hur det än är så har kärkraftens politiska bana kommit att böjas av olyckorna. Harrisburg, Tjernobyl, Fukushima. Än är det inte över. Varthän hela frågan är på väg vet ingen. Gissningar bara. Därför en återblick.

Demonstration mot kärnkraft i Forsmark 1980.

Foto: LENNART NYGREN Bild 1 av 4

Plakat vid Sergels torg i mars 1980.

Foto: JAN E CARLSSON Bild 2 av 4

Thorbjörn Fälldin (C) var Sveriges statsminister vid omröstningen.

Foto: JAN DELDEN/SCANPIX Bild 3 av 4

Röstsedlar för de tre alternativen, varav linje 2 var S och FP:s medelväg.

Foto: CLAES-ERIK CLAESSON / SCANPIX Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X