Annons
X
Annons
X

Rädda för sin egen skugga?

Foto: MAJA SUSLIN/SCANPIX

KRÖNIKA | FRIHET 2

”P J Anders Linder är snubblande nära att komma ut som piratpartist”, skriver mediegurun Joakim Jardenberg apropå min krönika om frihet och integritet (14/6). Caramba, tänker jag, vad var det jag fick på pränt egentligen?

Jag läser om, och det visar sig vara det här: Friheten är ett av politikens mest grundläggande värden. Frihet innebär bland annat att staten visar respekt för enskilda människors inkomster, fri- och rättigheter och privatliv. Tyvärr har frihetsfrågor inte engagerat de etablerade partierna på sistone. Skatterna diskuteras ur statens istället för medborgarnas perspektiv. Individernas rättssäkerhet har blivit en partipolitisk icke-fråga och såväl socialdemokrater som allianspartier har lagt fram förslag om ökad övervakning.

I höst är det dags igen. Då är det tänkt att riksdagen ska fatta beslut om den svenska versionen av EU:s teledatalagringsdirektiv, som innebär att operatörerna tvingas lagra uppgifter om vilka vi ringer, vilka webbplatser vi besöker och vilka vi mejlar. Det kan vi klara oss utan.

Annons
X

Det var alltså inget märkvärdigt som stod i SvD i söndags, bara klassiskt borgerliga åsikter om att det är viktigt med individperspektiv på rättsfrågor och skatter och med ett tydligt nej till långtgående övervakning och registrering av människor som inte misstänks för brott.

Det märkvärdiga är att dessa åsikter blir betraktade som uttryck för piratpartism. Så långt har det gått. Och en sak måste jag medge: det var inte många partiledningar utöver piratpartisternas som talade om frihet och integritet under EU-valrörelsen.

Det gör mig inte till piratpartist. Men det gör mig förtvivlad.

Jag begär inte att borgerliga partier ska bry sig om frihet och ingenting annat, men det borde vara självklart att de inte inskränker människors frihet i onödan utan tvärtom utökar den där det går. Det råder tyvärr ingen brist på regleringar, myndigheter och skatter att befria människor ifrån.

Men det är som om de borgerliga har blivit rädda för sin egen skugga: På många områden avstår man från att ifrågasätta kollektivistiska lösningar, och när man förändrar ger man nervösa besked om att det absolut inte sker av ideologiska skäl. När man privatiserar företag handlar det om statskassan, inte om folkligt ägande, och när man höjer brytpunkten för statlig skatt är det i hopp om att stressade medelinkomsttagare ska jobba ännu fler timmar och dra in mer pengar i skatteintäkter. Plötsligt är frihetspolitiken till för statens skull!

Samhällsutvecklingen skapas inte bara av politiska beslut utan också av vad människors fantasi får för näring. I viktiga avseenden ökade friheten i Sverige under Göran Perssons styre – tack vare att de borgerliga problemformuleringarna var så starka i debatten. Men vad riskerar i så fall att hända med ett samhälle där borgerliga partier regerar, men där politiken på centrala områden beskrivs utifrån statsnyttans i stället för individernas perspektiv?

Regeringspartierna underskattar opinionsbildningens betydelse, ordet makt. De talar inte om sin politik på ett sätt som väcker aptiten på fortsatta reformer.

Det misstaget gjorde inte en föregångare som Gösta Bohman. I söndags citerade jag honom helt kort, men citatet kan med fördel göras längre. Så här gestaltar han vad hans politiska gärning går ut på:

”Ju mer myndigheterna i effektivitetens intresse samkör dataregister, ju mer de telefonavlyssnar, ju mer de flygspanar, ju mer de detaljkontrollerar och luskar i människornas privata livsföring, desto nödvändigare blir det att garantera hundraprocentig rättssäkerhet i gammal god mening. Ingenting är viktigare än detta rättsstatens krav. Vi vill inte leva i ett genomreglerat samhälle. Vi vill inte leva i en polisstat. Människans krav på skydd mot statens anspråk är viktigare än statens ekonomiska intressen … Rättssäkerhet ingår i demokratins kvalitetskrav. I sin tur är detta beroende av synen på individen. Är han eller hon till för staten eller är staten till för de enskilda människornas skull?”

Så talar inre Fredrik Reinfeldt. Men det borde han göra: med egna ord av 2009 års modell. Jag kan inte för mitt liv se att De nya moderaternas och Alliansens satsning på tydliga besked och steg-för-steg-politik i stället för systemskiftesretorik måste stå i konflikt med att ha en stark känsla för frihet och integritet. Man kan vara lugn och pragmatisk i sitt politiska vardagsarbete även om man har en stark övertygelse om att staten inte får bli för stor och att individerna måste få andas.

Däremot är det lätt att se hur borgerligheten kan gå vilse i ett myller av enskilda åtgärder ifall man inte har friheten som kompass. Då hyllar man plötsligt Lagen om anställningsskydd; då ger man politiska instruktioner till AP-fonderna; då vill man låta en statlig myndighet gå igenom all vår elektroniska korrespondens.

Annons
Annons
X
Foto: MAJA SUSLIN/SCANPIX Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X