Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Stora makters uppgång & fall Rachman väjer för allvaret

Tom Rachmans roman om hur världen utvecklats sedan kalla krigets slut är ambitiös och smart – men berör inte på djupet.
Tom Rachmans roman om hur världen utvecklats sedan kalla krigets slut är ambitiös och smart – men berör inte på djupet. Foto: ANDERS WIKLUND/TT
(uppdaterad)

LITTERATUR

Stora makters uppgång & fall

Författare
Genre
Övrig
Förlag
513 s. Weyler

Övers. Niclas Hval

Det finns en samtidshistorisk ambition i Tom Rachmans andra roman, ”Stora makters uppgång & fall” som delvis påminner om hans debutroman ”De imperfekta”. I den skildrades en internationell tidning i Rom – och dess uppgång och fall. Tidningen i debuten var det mikrokosmos som fick stå modell för (om)världens utveckling, och i roman nummer två spänner Rachman musklerna för att ta ett större grepp om hur världen och världspolitiken utvecklats sedan kalla krigets slut och in i våra dagar. Rachman rör sig ledigt mellan kontinenterna. Hans roman utspelar sig i USA, Thailand, Wales och Italien. Dessutom slänger han in perspektiv från Rwanda, Sovjetunionen och Sydafrika.

Ambitiöst upplagt, som sagt. Och kanske lite för mycket så. För även om ”Stora makters uppgång & fall” faktiskt konkret handlar om hur imperier och stormakter vunnit och tappat mark i världspolitiken, så är Rachmans roman i slutändan inte makrokosmosets. Liksom i debuten är det egentligen en berättelse om enskilda livsöden, och titeln fungerar dubbelt: de stora makter som seglar upp för att sedan falla som korthus är också människorna runt huvudpersonen Tooly.

Hon har levt ett icke-ordinärt liv, denna kvinna som strax efter 30 beslutar sig för att ta över och driva ett antikvariat i en liten walesisk by. Fram till detta, det första försöket att över huvud taget rota sig någonstans, har hon flackat omkring; som barn i vuxnas släptåg och som ung vuxen på egen hand. Hon har lärt sig att inte fästa sig vid vare sig människor eller platser, och de personer som ändå varit någon sorts konstanter i hennes liv har alla varit excentriska, suspekta; kommit och gått med förutsägbar oförutsägbarhet. Tooly har gjort det hon kan för att tränga undan sitt kaotiska förflutna, men med sociala mediers intåg börjar gamla spöken dyka upp, och till slut blir det omöjligt för henne att bortse från den egna viljan att ta reda på hur allt hänger ihop.

Annons
X

Tom Rachmans roman drivs av ett ”vad var det egentligen som hände?”, snarare än ett ”vad kommer att hända?”. Det är också därför som de avsnitt som utspelar sig 2011 kallas för ”början”, medan episoderna från 1988 omnämns som ”slutet”. Och Rachman vet att bygga upp en historia så att läsaren blir lika ivrig som Tooly att få reda på hur saker och ting hänger ihop. Har den gamla exilryssen Humphrey den historia han påstår? Är någon av de här människorna hennes riktiga föräldrar? Är den idealiserade och karismatiske Venn den klippa som Tooly alltid hållit honom för?

**Problemet är att **Rachman inte lyckas med att göra någon av sina romanfigurer riktigt intressant. Det närmaste han kommer ett sådant genombrott är med Humphrey, mannen som ägnar sina dagar åt att läsa stora tänkare, spela schack och äta på oregelbundna tider. Resten av karaktärerna – och det innefattar tyvärr även Tooly – förblir typer, representanter för en romantiserad idé om hur människor som lever utanför samhället beter sig. I ”De imperfekta” lyckades Rachman skriva elva livsöden där de flesta kändes mänskliga, i uppföljaren lyckas han inte alls lika bra trots en handfull huvudpersoner.

Troligtvis har det med den nämnda ambitionsnivån att göra, viljan att skriva en stor samtidsroman om en värld stadd i förändring. Alla betraktelser över hur världen har utvecklats de senaste 25 åren kommer via dialogen; de här människorna har alla olika temperament, och de kastar ur sig analyser av sakernas tillstånd på löpande band. Det får Tom Rachman att se smart ut. Men ”smarta romaner om ingenting”, som jag ibland surt kallar den här sortens böcker, är bara roliga en kort stund. De väjer för det svåra med hjälp av en elegant formulering, drar sig undan allvaret med en tokrolig metafor och skriver sig bort från det som skulle kunna beröra en läsare på djupet med excentriska kryddstänk. Hur snyggt och intelligent genomförd ”Stora makters uppgång & fall” än är, hör den ändå till de romaner som gör att du känner dig klipsk en stund – och sedan glömmer bort den.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Therese Eriksson

    Annons
    Annons
    X

    Tom Rachmans roman om hur världen utvecklats sedan kalla krigets slut är ambitiös och smart – men berör inte på djupet.

    Foto: ANDERS WIKLUND/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X