Annons

DövhetenRabaeus bländar som musikaliskt manligt geni

Andreas T Olsson och Johan Rabaeus i ”Dövheten”, ett samarbete mellan Dramaten och Drottningholms slottsteater.
Andreas T Olsson och Johan Rabaeus i ”Dövheten”, ett samarbete mellan Dramaten och Drottningholms slottsteater. Foto: Sören Vilks

Först Mozart, nu Beethoven. Efter den engelska succén ”Amadeus” har nu Niklas Rådström skrivit en pjäs om Beethoven som döv och bitter klamrar sig fast vid sin brorson. En sorglig muntration om musik och ensamhet.

Publicerad

Det existerar många typer av fängelser och isoleringsceller. Dövhet kan vara en. Att få kommunikationen med andra människor reducerad till korta fraser på hastigt nedskrivna lappar, att inte höra världen brusa av klanger och liv utan istället vara prisgiven åt en evig tinnitus, en malström av plågsamt brus.

Beethoven fick tidigt hörselskador, och blev därefter helt döv. Niklas Rådström har nu skrivit ett delvis dokumentärt femaktsdrama – med inslag av svartmenad komedi – om musikgeniet som blev oförmögen att höra sin egen musik. Genren är klassisk: det manliga geniet tvivlar på sin förmåga och grälar med Gud samtidigt som han bråkar med tjänstepigan, spelad av Grynet Molvig. Pjäsen innehåller också stråk som beskriver musik genom vackra lyriska analogier.

Grynet Molvig spelar piga hos Beethoven.

Foto: Sören Vilks Bild 1 av 2

Andreas T Olsson och Johan Rabaeus i Drottningholmsteaterns kulissvärld.

Foto: Sören Vilks Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons