Raabe räddade tysk expressionism

Den lilla staden Marbach har Tysklands förnämligaste bibliotek för litteratur och litteraturvetenskap. Tack vare den energiske bibliotekarien Paul Raabe har en stor del av den litterära expressionismen räddats undan glömskan. Av Daniel Hjorth

Under strecket
Publicerad
Annons

Ett år före sin död 1956 blickade Tysklands främste lyriker Gottfried Benn tillbaka på sin ungdom då han väckt uppseende med brutalt osminkade dikter: ”Men ännu står den där: 1910- 1920. Min generation! Hamrar det absoluta i abstrakta, hårda former: bild, vers, flöjtsång. Fattig och ren, aldrig delaktig av borgerlig framgång, av berömmelse, av den hasande massans fett. Lever av skuggor, gör konst. Min generation - och i dag är nästan alla döda - bara i bildkonsten finns ännu några stora... Det var en belastad generation: utskrattad, hånad, plötsligt utstött som entartet - en generation häftig, blixtrande, störtande, träffad av olyckor och krig, ämnad för ett för kort liv.”
Det var den förlorade generationen, som förde in modernismen i tysk konst, musik, litteratur och gjorde det nya mediet film till konst. Med expressionisterna blev Tyskland för första gången på länge internationellt känt som föregångare. Utbrytarnas igenkänningsstycke blev en dikt på åtta rader präglad av en överraskande, nästan absurd
humor av en poet som kallade sig Jakob van Hoddis och som levererade texter till kabareter. ”Weltende” kallade han den:

Dem Bürger fliegt vom spitzen Kopf der
Hut,
In allen Lüften hallt es wie Geschrei.
Dachdecker stürzen ab und gehn entzwei
Und an den Küsten - liest man - steigt die
Flut.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons