X
Annons
X
Recension

Och fortsätta vidare bort Rå och rak skildring om vägen till en avgiftningsklinik

Författaren Jonas Bergh har givit ut tre kortromaner förut. Hans senaste bok - Och fortsätta vidare bort - kan man kalla fullformatsdebut. Berättaren i boken heter Jonas Sten varför man som läsare har anledning att misstänka att detta är en till stora delar självbiografisk roman, om än milt fiktionaliserad. I berättelsens nutid får vi följa Jonas både bokstavliga och bildliga resa mot avgiftningskliniken, berättaren är nykter alkoholist och han redogör för det till sist oundvikliga i beslutet. I tillbakablickar utan särskild kronologisk ordning, senare minnen varvas med tidigare, försöker berättaren komma underfund med vad som egentligen formade honom till alkoholist. Inte någonstans i boken skyller han ifrån sig på någon annan. Allt är en räcka av tillfälligheter. Jonas Sten har det väl förspänt från början med två kärleksfulla föräldrar och en rad egna talanger. Men något - okänt vad - driver honom ständigt att göra alla
i sin omgivning besvikna. Projekt och ambitioner rinner ut i sanden, där möjligheter anas sumpas de snart. Alkholruset är det enda värde som varar.

Bokens berättare är helt enkelt en av dem som är förutbestämda att bli alkoholiserade i samma stund som alkoholen kommer i deras väg. Ponera att grannen Bror aldrig skulle ha bjudit Jonas på pilsner i all vänskaplighet medan de var ute och fiskade. Ponera att Jonas av religiösa eller andra skäl bestämt sig för att aldrig smaka någon alkoholhaltig dryck. Utgången hade varit en annan.
Det finns inga trasiga uppväxtförhållanden att skylla på, ingen alkoholiserad far som med jämna mellanrum går tillrätta med familjens övriga medlemmar svingande sin livrem eller sina knytnävar.
Jag är dock kluven inför detta projekt. Författarens idoga återgivning av långa autentiska dialoger upplever jag som långrandigt, "tuggigt"; oftast är det ju med ords uteslutande man blir mest effektiv. Ett alltför flitigt varvande av olika minnessekvenser gör också att man lätt
förlorar både de riktiga huvudpersonerna och uppsåtet ur fokus. Det ger helt enkelt ett rörigt intryck. Men jag vill framhålla författarens välgörande avsaknad av inställsamhet och skönandlighet. Det är en rå, rak och mustig skildring av alkoholrusets samtliga schatteringar från dess raison d" être, eskapismen, till de sura uppstötningarnas och aptitlöshetens morgonågren.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X