Annons
X
Annons
X

Pyssla och baka – ojämställdhetens bråddjup

FAMILJ | KÄRNFAMILJEN I SKOTTGLUGGEN

”Ett dråpslag mot svensk jämställdhetspolitik.” Det är SSU:s beskrivning av det faktum att jämställdhetsbonusen och vårdnadsbidraget infördes i veckan.

Nå. Långtifrån alla håller med SSU. Dock har de rätt i att moderpartiets senaste utspel om 30 påläggsdagar i föräldraförsäkringen knappast lär ”lösa problemet med att kvinnan fortfarande anses vara huvudansvarig för hem och barn”. Då är jämställdhetsbonusen en klart mer handfast lösning, som dessutom fungerar lockande – till skillnad från SSU:s önskan om att Sahlin ska dela föräldraförsäkringen.

I senaste numret av Fokus (26/2008) gör Johan Croneman en exposé över den moderna pappan och konstaterar med hjälp av TCO:s pappaindex att om ett exakt delat uttag är indexvärde 100 så har vi mellan 1999 och 2007 gått från 16 till 36. Från 36 är det en bra bit till 100. Dessutom har kurvan planat ut under de senaste två åren, och Croneman översätter takten: ”Om vi fortsätter med samma raketfart kommer kvinnor och män att ta ut lika mycket föräldraledighet redan år 2219. Om 211 år alltså.”

Annons
X

Snigelfart, visst. Samtidigt är det faktiskt ingen universell sanning att ett exakt uppdelat uttag är optimalt. Som så ofta i politiken stirrar vi oss blinda på procentsatser. Ska jag välja den värsta siffran i Cronemans artikel är det nog den som säger att 60 procent av alla män inte tar ut några pappadagar alls under barnets första år. Så ointresserat. Så sorgligt.

Under semestern klämde jag Maria Svelands omdiskuterade bok Bitterfittan (Norstedts, 2007). Sveland återkom nyligen till sin boks tema också i pågående sommarserien Heliga familjen i P1 samt i en artikel i DN (29/6). Sveland är inte förtjust i familje onanin, det vill säga vår längtan att hysa våra kärnfamiljer i fina sommarhus och perfekt inredda hem. Hon läser om mammalediga Caroline, som har flyttat till hus och säger: ”Jag är rätt rastlös av mig, men nu kan jag bara vara hemma och mysa, pyssla och baka. Här är så tyst och stilla.”

Sveland låter sig inte luras. Bakom Carolines preferenser anar hon ojämställdhetens bråddjup och – antar jag – den kvinnliga behagsjukan.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Visst finns den. Å andra sidan gjorde jag fläderblomssaft nyligen och fröjdades över doftande fläderblommor och sockerlagskladd i köket – trots att jag varken har man eller barn att behaga. (Såvida det hela inte var någon sorts omedveten livsförberedande övning under ett rosa töcken förstås.)

    Det finns så många att behaga. Sveland liksom hennes boks huvudperson Sara verkar påverkas ohälsosamt mycket av detta. De räds ett ändrat tonfall hos sjuksköterskan och ett höjt ögonbryn hos väninnan.

    I DN säger sig Sveland drömma om kollektivboende, som vore det fantasi och fiktion, snarare än ett beslut möjligt att fatta. Här någonstans finns knuten. Det enklaste sättet att lösa Svelands eller Saras problem är faktiskt inte drömmar om andra samhällsordningar. Överdriven behagsjuka botas bäst genom att man lär sig strunta i omvärldens höjda ögonbryn. Då är man också det bästa föredömet för sina barn.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X