”Putin har förstört min familj och relationen till Ukraina”

Utbrända ukrainska soldater och splittrade familjer finns kvar i spåren av kriget i östra Ukraina. På gränsen mellan Ukraina och Krimhalvön har vardagen förändrats helt sedan Ryssland erövrade och annekterade Krim för knappt fyra år sedan. SvD har rest i gränstrakterna där åsikterna om president Putin går isär.

Publicerad
Ukrainske gränsvakten Zjenja, 31 år, har fått nog av striderna i östra Ukraina, och arbetet som gränsvakt vid gränsen till Krimhalvön: ”Tjänstgörningen förstörde min familj”.
Ukrainske gränsvakten Zjenja, 31 år, har fått nog av striderna i östra Ukraina, och arbetet som gränsvakt vid gränsen till Krimhalvön: ”Tjänstgörningen förstörde min familj”. Foto: Denis Sinyakov

TJONGAR, UKRAINA Bakom tågspåren och taggtråden utanför byn har en ny, tidigare otänkbar, gräns dragits. Vid landsvägen säljs torkad fisk på en marknad som inte längre blomstrar.

Hela byn har samlats i en skola som firar 50 år. Pensionerade klassföreståndare hyllas till tonerna av ledmotivet till den amerikanska tv-serien Dallas.

Efteråt går en lärare, Nina Moiseenka, hem med blommor och tårta i famnen. I köket står rysk tv på i bakgrunden. Nina gillar att diskutera politik med sig själv. På tv beskrivs ofta Rysslands president Vladimir Putin som en landsfader.

Annons
74-åriga pensionären Nina Moiseenka hyllas med blommor för lång och trogen tjänst när en skola i byn Tjongar firar 50 år vid gränsen till annekterade Krimhalvön.
74-åriga pensionären Nina Moiseenka hyllas med blommor för lång och trogen tjänst när en skola i byn Tjongar firar 50 år vid gränsen till annekterade Krimhalvön. Foto: Denis Sinyakov

Putin förstörde inte bara relationen med Ukraina, utan även min familj.

– Det skrämmer de flesta här, trots att många vid gränsen kan vara proryskt inställda. Putin och (Ukrainas president) Porosjenko är egentligen lika – ingenting går att uppnå utan dem, säger Nina Moiseenka.

Gemensam kultur och historia bidrar till att ukrainare och ryssar ser varandra som ett ”brödrafolk”. Ninas pappa är ryss, hon är född i Ukraina och på Krimhalvön – bara sex kilometers bilfärd söderut – bor två släktingar.

Sedan striderna mellan proryska separatister och ukrainska styrkor i östra Ukraina inleddes har EU och USA riktat ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Konflikten fortsätter skörda liv i det tysta.

Under tiden har de mellanmänskliga relationerna påverkats.

Nina är 74 år. Fram till sin 70-årsdag fick hon fortfarande poesi på födelsedagen av sin syster, som bor i Sankt Petersburg i Ryssland.

Nina plockar fram en pärm med systerns dikter innan hon börjar gråta.

– Putin förstörde inte bara relationen med Ukraina, utan även min familj.

Annons

Sista gången de pratade var för ett år sedan.

– Min syster sa: ”Nina, Putin är inte skyldig! Han ville rädda dig!” Jag sa: Älskling, var är Putin, hur mår du? Berätta om dig själv i stället.

Proryska separatister tog över vägspärren nära Tjongar i anslutning till annekteringen. Gränsen patrullerades både av ukrainsk gränspolis och proryska milismän. I december 2014 lämnade ryssarna området. Men det har satt sina spår.

– Många på andra sidan, på Krim, håller på Ryssland. Andra på Ukraina, som om det vore en fotbollsmatch.

Irina Gurova, 16 år, arbetar på ett kafé vid gränsen. Hon är trött på konflikten i östra Ukraina, som inte ligger långt från Tjongar. Hon känner många som strider i de separatistkontrollerade områdena. ”Patriotismen märks när vänner tappar kontakten”.
Irina Gurova, 16 år, arbetar på ett kafé vid gränsen. Hon är trött på konflikten i östra Ukraina, som inte ligger långt från Tjongar. Hon känner många som strider i de separatistkontrollerade områdena. ”Patriotismen märks när vänner tappar kontakten”. Foto: Denis Sinyakov

Före annekteringen fanns bättre tågförbindelser och Nina brukade skicka mat till sin syster.

Annons

– Vad ska Putin med Krim till när han har hela Ryssland? Krig kostar pengar, det är förödande. Men tyvärr tror jag inte att annekteringen är en tillfällig ockupation.

Nina berättar att kostnaden för mat har ökat de senaste tre åren. Pensionerna är låga, hon får motsvarande 500 kronor i månaden.

Nina tjänar mer på att hyra ut delar av sitt hus. Två ukrainska soldater bor hemma hos henne.

En av dem, 31-årige Jevgenij, är från en by inte långt från staden Meritopol i östra Ukraina. Zjenja, som han kallas, vill inte uppge sitt efternamn.

– Hela den ukrainska armén är i förfall. Det är en katastrof. Det saknas personal, arbetsförhållandena är tuffa. Vi arbetar dygnet runt, säger Zjenja.

Han gifte sig i samband med att protesterna på självständighetstorget Majdan i Kiev bröt ut 2013.

Han hade inga ambitioner att bli militär. Samma dag som han började jobba fick han en kalasjnikov i handen.

– Jag tänker inte skryta om alla ryska separatister jag har dödat sedan kriget började. Jag är varken Superman eller Batman, jag tänker inte låtsas vara Rambo heller. Krig är ingen film.

Annons

Tidigare befann han sig Zjenja i de nu ockuperade områdena i östra Ukraina, bland annat i Donbassregionen, som kontrolleras av proryska separatister och ryska militära styrkor, vilket Ryssland förnekar.

Efter annekteringen av Krimhalvön 2014 behövdes fler i tjänst vid den nya gränsen mot Krim. Senare erbjöds Zjenja jobb som gränsvakt, som han trodde skulle vara lugnare än vid fronten. Kontraktet löper ut 2018, men han vill inte skriva på för en ny period.

Han skiljde sig för att orka fortsätta jobba. Han saknar sin son, som han inte har träffat på länge. Hans förra fru är gravid med en ny man.

– Ingen vill tjänstgöra mer. Utrustningen och arbetsledningen är gammal, det är som på sovjettiden.

Han tappar tråden och ursäktar sig.

Den ukrainska armén har förstört hans patriotism, säger han.

– Jag vill gifta mig igen, se min fru skala potatis, hjälpa till att dammsuga. Jag vill ha ett hem och en familj.

Barn bakom scenen i samband med ett skolfirande i gränsstaden Tjongar, vid gränsen mellan Ukraina och annekterade Krimhalvön.
Barn bakom scenen i samband med ett skolfirande i gränsstaden Tjongar, vid gränsen mellan Ukraina och annekterade Krimhalvön. Foto: Denis Sinyakov
Annons

Vägspärrar vaktas av ryssar, ukrainare – och krimtatarer. Gränsstyrkan Asker, en inofficiell krimtatarisk bataljon, hjälper krimtatarer som förföljs av de nya myndigheterna på Krim att ta sig över gränsen. Ryssland förnekar förföljelserna.

Kommendören Evelina Arifova vill ta tillbaka Krim med våld, och hon är inte den enda. Men organisationen har fortfarande inte lyckats bli godkänd av ukrainska försvarsministeriet. SvD:s källor vill inte uppge hur många som ingår i bataljonen.

Över gränsen från Krim till Ukraina släpar 70-åriga pensionären Zoja Chromtjeva på en halvfull väska.

Fyraåriga barnbarnet Maksim bor på Krim med alkoholiserade föräldrar, inget ovanligt varken i Ryssland eller i Ukraina.

Evelina Arifova från krimtatariska gränsstyrkan Asker tror att annekteringen kommer att få ett slut inom en snar framtid.
Evelina Arifova från krimtatariska gränsstyrkan Asker tror att annekteringen kommer att få ett slut inom en snar framtid. Foto: Denis Sinyakov

Zoja åker till staden Jalta med mat minst två gånger om året. En resa som brukade ta tre timmar tar nu en hel dag och kostar lika mycket som en månadspension.

Annons

Hon förklarar att relationerna inom familjen har förvärrats sedan annekteringen. Hennes dotter och hennes man måste godkänna hennes besök, något som de inte gör.

– Jag stod i dörröppningen och grät, på andra sidan grät mitt barnbarn.

Barnet är ukrainsk medborgare, men får inte hjälp från barnomsorgen, enligt Zoja.

I Ryssland finns det lagar som skyddar barns rättigheter, men Zoja säger att de inte fungerar på Krim. Samtidigt finns det inget som nekar en ukrainsk medborgare inresa till Ukraina.

– Både Ukraina och Ryssland bär skulden för att mitt barnbarn inte får hjälp. Barnomsorgen måste fungera även på Krim, säger Zoja.

Från Krim till Ukraina. SvD korsar gränsen med pensionären, tidigare läkaren, Zoja Chromtjeva. Hon är mycket orolig för sitt barnbarn som hon säger inte får hjälp av ryska myndigheter. Barnet bor på Krimhalvön, i staden Jalta.
Från Krim till Ukraina. SvD korsar gränsen med pensionären, tidigare läkaren, Zoja Chromtjeva. Hon är mycket orolig för sitt barnbarn som hon säger inte får hjälp av ryska myndigheter. Barnet bor på Krimhalvön, i staden Jalta. Foto: Denis Sinyakov
Annons

Ukrainske gränsvakten Zjenja, 31 år, har fått nog av striderna i östra Ukraina, och arbetet som gränsvakt vid gränsen till Krimhalvön: ”Tjänstgörningen förstörde min familj”.

Foto: Denis Sinyakov Bild 1 av 6

74-åriga pensionären Nina Moiseenka hyllas med blommor för lång och trogen tjänst när en skola i byn Tjongar firar 50 år vid gränsen till annekterade Krimhalvön.

Foto: Denis Sinyakov Bild 2 av 6

Irina Gurova, 16 år, arbetar på ett kafé vid gränsen. Hon är trött på konflikten i östra Ukraina, som inte ligger långt från Tjongar. Hon känner många som strider i de separatistkontrollerade områdena. ”Patriotismen märks när vänner tappar kontakten”.

Foto: Denis Sinyakov Bild 3 av 6

Barn bakom scenen i samband med ett skolfirande i gränsstaden Tjongar, vid gränsen mellan Ukraina och annekterade Krimhalvön.

Foto: Denis Sinyakov Bild 4 av 6

Evelina Arifova från krimtatariska gränsstyrkan Asker tror att annekteringen kommer att få ett slut inom en snar framtid.

Foto: Denis Sinyakov Bild 5 av 6

Från Krim till Ukraina. SvD korsar gränsen med pensionären, tidigare läkaren, Zoja Chromtjeva. Hon är mycket orolig för sitt barnbarn som hon säger inte får hjälp av ryska myndigheter. Barnet bor på Krimhalvön, i staden Jalta.

Foto: Denis Sinyakov Bild 6 av 6