X
Annons
X
Recension

Fyra små tragedier samt Boris Godunov Pusjkin blir aldrig föråldrad

PJÄSER. Aleksandr Pusjkin var en sällsynt säker stilist och samtidigt en skarpsinnig psykolog. Nu finns den ökänt svåröversättlige ryske skaldens dramatik för första gången samlad i svensk språkdräkt.

Då Ivan Turgenjev stolt visade upp sin franska översättning av några Pusjkindikter för Gustave Flaubert lär denne ha gjort sin ryske vän besviken genom att yttra: ”Han är platt, er poet.” Detta i Turgenjevs ögon obegripliga utlåtande om den ryske nationalskalden Aleksandr Sergejevitj Pusjkin kan troligtvis hänföras till översättningen, Turgenjevs oklanderliga franska till trots. För faktum är att Pusjkins språkliga lekfullhet – hans kreativa kasusändelser till exempel – framkallar ett associationsfält i texten som är näst intill omöjligt att återge vid översättning.

Detta gör det än viktigare för förläggare och översättare att anta utmaningen och sprida Pusjkins verk utanför rysktalande områden. Atrium Förlags utgivning av två nätta volymer som för första gången samlar Pusjkins dramatik på svenska kan därför bara välkomnas. Den erfarne översättaren Lars Erik Blomqvists återgivning av Pusjkins blankvers är skicklig och jag kan försäkra: intrycket är allt annat än platt.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X