Annons

Maria Ludvigsson:Pundarna som lyssnar på Bach

S:ta Claras vackra tak.
S:ta Claras vackra tak. Foto: Maria Ludvigsson

Endast det bästa är gott nog för S:ta Clara kyrkas skyddslingar.

Under strecket
Publicerad

De trötta ryggarna, framåtböjda. Kanske sover de, kanske är de bara slut. I kyrkbänkarna i S:ta Clara kyrka i Stockholm sitter några av dem jag tror att Jesus själv hade uppsökt. De vi andra undviker och fäller undan blicken för att slippa se. För att de skrämmer i sin armhet. Pundarna, vandrarna som aldrig hittar hem, uteliggarna och de som är trasiga inuti utan att det syns utanpå.

En av de oavlönade kyrkvärdarna säger att de som kommer dit får höra Guds ord. Man skulle nog kunna säga att det är mer än så, i S:ta Clara försöker man göra Guds ord. Kombinationen av närvaro av medmänniskor som är där bara för att se till att någon av de utslitna klarar sig en bit till och kyrkorummet är särdeles. De som verkar kan inte ha ambitionen att ställa allt till rätta eller att organisera och strukturera så väl att inget någonsin behöver gå fel. De har inte politikers läggning. De är i det ständigt föränderliga, det svåra, och gör det bästa av det som är. Beundransvärda. En lunchtimma sitter jag där bredvid dem.

Annons
Annons
Annons