Annons

CrawlPulshöjande överlevnadsskräck

Skräckis i klaustrofobisk krypgrundsmiljö i ”Crawl”. På bild: Kaya Scodelario som den aspirerande elitsimmaren Haley.
Skräckis i klaustrofobisk krypgrundsmiljö i ”Crawl”. På bild: Kaya Scodelario som den aspirerande elitsimmaren Haley. Foto: Sergej Radovic

En kräldjursskräckis med ”Fångarna på fortet”-vibbar. Nej, störst är inte alltid bäst. Ändå flyter ”Crawl” på bättre än många andra varelser i dagens monsterfilmsklimat, trots ett fettsnålt manus.

Publicerad

Monster är som mest otäcka när de bara antyds. Så lyder den gyllene regeln, men ”creature featureshar aldrig varit mycket för att följa finskräckens vett och etikett. Sedan ”Hajen” släpptes sommaren 1975 och lade grunden för Hollywoods blockbuster-kultur har rovdjuren blivit så steroidpumpade att man knappt längre reagerar på fåniga överdrifter i stil med fjolårets hajspektakel ”The Meg”.

Den vitsigt betitlade ”Crawl” påminner om att större inte alltid är bättre. Tårfyllda återföreningar, plastiga datoranimationer och pulshöjande överlevnadsskräck möts när den aspirerande elitsimmaren Haley (Kaya Scodelario) tar sig in i ett evakueringsområde i Florida, mitt under en kategori 5-orkan för att titta till sin pappa (Barry Pepper).

Haley (Kaya Scodelario).

Foto: Sergej Radovic Bild 1 av 2

Barry Pepper and Kaya Scodelario.

Foto: Sergej Radovic Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons