Kirsten Åkerman:Pulkåkningen symbol för vår oförmåga

Skogskyrkogården.
Skogskyrkogården. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kanhända är just denna tid ovanligt väl lämpad att visa ödmjukhet inför livets förgänglighet. Vi behöver nog stanna upp och tänka efter, inte bara i valet av pulkabacke.

Under strecket
Publicerad
Annons

Skratt och rop klingar ut över nejden, rosigt svettiga barn pulsar upp mot toppen av krönet medan frusna men entusiastiska föräldrar gläds åt att få idka friluftsliv med sina annars lite för stillasittande telningar. Snötyngda granar gnistrar i solen och världen är för ett ögonblick som ett vykort. Men vänta, vad gör det där stora korset i fonden? Vem har ställt det där, det är ju livsfarligt.

I helgen som gick blossade en diskussion upp om lämpligheten i att åka pulka på en begravningsplats. Ett debattämne som ganska många valt att kasta sig ut i, med avstamp från vitt skilda platser på kullen. Se upp i backen – fyra hål i nacken, hojtar någon och förklarar att det säkert är många döda som gärna skulle se barn leka och stoja vid deras sista vilorum.

Annons
Annons
Annons