Annons

Jenny Jägerfeld:”Avundsjukans fulare kusin” blottar psykopaten i oss

”Skadeglädje är den enda sanna glädjen”, lyder vårt kanske mest sadistiska ordspråk. Det är som tur är inte sant, men faktum är att skadeglädje är en välbekant känsla för de allra flesta. Men varför känner vi skadeglädje? Vi måste borra djupt i människans natur för att hitta svar.

Publicerad
Uma Thurman i ”Kill Bill” från 2003. Hon exemplifierar i filmen den typ av skadeglädje som kommer av upplevd rättvisa: att vi vill att det ska gå bra för de ”goda” och dåligt för de ”onda”.
Uma Thurman i ”Kill Bill” från 2003. Hon exemplifierar i filmen den typ av skadeglädje som kommer av upplevd rättvisa: att vi vill att det ska gå bra för de ”goda” och dåligt för de ”onda”. Foto: Wenn/IBL

Trots att skadeglädje är så pass vanligt är det en känsla som vi sällan diskuterar – än mindre erkänner att vi själva har ibland, troligen eftersom den upplevs som så moraliskt förkastlig. Aristoteles beskrev skadeglädje som ett ”förklätt uttryck för aggression”, Schopenhauer som ett "ofelbart tecken på ett i grunden uselt hjärta och djup moralisk värdelöshet", Kirkegaard som ”en ännu fulare kusin till avundsjukan”.

Uma Thurman i ”Kill Bill” från 2003. Hon exemplifierar i filmen den typ av skadeglädje som kommer av upplevd rättvisa: att vi vill att det ska gå bra för de ”goda” och dåligt för de ”onda”.

Foto: Wenn/IBL Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons