Annons

Peter Cornell:Psykoanalysens ­omedvetna historia

Sigmund Freud (1856–1939) på ett foto från 1920.
Sigmund Freud (1856–1939) på ett foto från 1920.

Det finns flera slående paralleller mellan Freuds teori om det omedvetna och det klimat av hemlighållande som var assimileringens villkor för judarna i antisemitismens Wien. Ändå har man sällan belyst den roll som detta dubbelliv kan ha spelat i formandet av psykoanalysen. 

Publicerad

I en välkänd passage i ”Drömtydning” minns Sigmund Freud hur han som pojke i Wien gick en promenad med sin far Jacob och att fadern då hade berättat om en episod från sin ungdom: att han i sin hemstad hade mött en kristen man som oprovocerat slog av honom hans judiska pälsmössa så att den hamnade i gyttjan och röt: ”Gå ner från trottoaren, din jude!” Utan att göra motstånd hade Jacob gått åt sidan, lugnt plockat upp sin mössa och fortsatt som om inget hade hänt.

Pojken Freud hade chockerats över faderns ”oheroiska” beteende som lämnade ett svårläkt och skamfyllt sår hos honom. I stället fantiserade han i hemlighet om den antike fältherren Hannibal, son till Hamilkar Barkas. Skolpojken Freud ville vara som Hannibal, en modig hjälte i kontrast till Jacob: den djärve krigaren ställdes mot bilden av den judiske mannen som passiv och feminin, försjunken i uttolkningar av Torah och Talmud. Och Hannibal krigade dessutom mot Rom – för den unge Freud en metafor för katolska kyrkan.

En ung Sigmund Freud bredvid sin pappa Jacob.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons