Annons

Anna Charlotta Gunnarson:Provokationerna som skakat Eurovision

Hatari från Island har väckt uppmärksamhet i årets Eurovision.
Hatari från Island har väckt uppmärksamhet i årets Eurovision. Foto: Antti Aimo-Koivisto/TT

Musik kan riva murar och orsaka revolutioner. Eurovision Song Contests historia är full av exempel på hur schlager och politik har mötts – och ibland frontalkrockat. Inför veckans final botaniserar Anna Charlotta Gunnarson bland politiska pop-provokationer genom åren.

Publicerad

Sedan starten 1956 har vänskapsprojektet Eurovision Song Contest speglat effekterna av fred och konflikter runt vår kontinent. I enlighet med denna tradition säger årets festival hej till nygamla deltagaren Nordmakedonien medan Ukraina tar paus efter debatten om den inhemska vinnarens relation till Ryssland.

Diskussionsvågorna har också gått höga kring Israel som värdnation alltsedan Netta kammade hem segern förra året med ”Toy”. Pink Floyd-ikonen Roger Waters har uppmanat till bojkott, liksom 171 svenska kulturarbetare i ett upprop nyligen. Vår egen artistrepresentant John Lundvik har i Aftonbladet kallat dessa belackare ”trångsynta”, och frågan är om kritikerna gjort det lätt för sig. Skulle de ha tittat på tävlingen, ens om den hållits någon annanstans? Att protestera mot något där man själv inte berörs av konsekvenserna är sällan någon större utmaning.

Marockanska Samira Bensaïd framför ”Bitaqat hub” i Eurovision 1980.

Foto: Youtube Bild 1 av 5

Paulo de Cavalho framför ”E depois do adeus” i Eurovision 1974. Balladen utgjorde en hemlig signal till nejlikerevolutionen mot Portugals militärjunta.

Foto: TT Bild 2 av 5

Norske Ketil Stokkan sjunger ”Brandenburger Tor” i Eurovision 1990. Låten kom sist.

Foto: Youtube Bild 3 av 5

Verka Serduchka framför ”Dancing lasha tumbai” i Eurovision 2007.

Foto: Alastair Grant/TT Bild 4 av 5

Brittiska Surie får mikrofonen vriden ur handen av en främmande man mitt i framförandet av ”Storm” i Eurovision 2018.

Foto: Stina Stjernkvist/TT Bild 5 av 5
Annons
Annons
Annons