X
Annons
X
Recension

Vidjemunken Prosa skir som vattenfärg – och mycket njutbar

I en tid då Baltikum hela tiden verkar vara på väg att sväljas av sina ryska grannar skapas en särskild spänning i Inga Abeles mäktiga historiefantasi ”Vidjemunken”. Ariel förlag har gjort en kulturgärning i och med denna översättning, skriver Josefin Holmström.

Inga Abele. Foto: Michal Busko/IBL
Läs mer om Vinterns böcker 2019

Vissa böcker är bara vackra. Berättelsen spelar egentligen mindre roll, språket är nog. Sådant är fallet med Inga Abeles mäktiga historiefantasi ”Vidjemunken”.

Boken är en baltisk brokad, en väv av människoöden, vidjeslanor och katolsk mystik, förlagd till den historiska sydöstra lettiska provins som mest influerats av Ryssland: Lettgallen. Det gör att det finns en spänning i boken som gör den aktuell i en tid då Baltikum hela tiden verkar vara på väg att sväljas av sina ryska grannar. Men politiska spänningar, historiska eller nuvarande, är ändå en bisak: det här är framförallt en bok om människor och en kärleksförklaring till ett land.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X