X
Annons
X
Scen
Recension

Cabaret Proffsig Cabaret blir dyster profetia

Premium

En känsla av dystopi genomsyrar Ronny Danielssons nya uppsättning av "Cabaret". Musikaliskt är det väl sammanhållet och Sarah Dawn Finer är en fantastisk sångerska, skriver Bo Löfvendahl.

Albin Flinkas, Lars Bethke och Sarah Dawn Finer i ”Cabaret”.
Albin Flinkas, Lars Bethke och Sarah Dawn Finer i ”Cabaret”. Foto: Petra Hellberg

Nu igen? Det är bara sju år sedan sist. Förra gången Stadsteatern satte upp “Cabaret” var det i Colin Nutleys regi med Helena Bergström, nu är det Ronny Danielsson som gör den. Han är en erfaren Cabaretregissör, senast i Uppsala förra året, även då med Sarah Dawn Finer som Sally Bowles.

Sju år – på den tiden har världen ändrats, och inte bara till det bättre. En känsla av dystopi genomsyrar kvällens "Cabaret". Starkast intryck ger Lars Östberghs fantastiska scenografi. På den breda scenen har han klämt in en teater till, lite på snedden, med sprickor i prosceniet och revor i ridån. Stora hål i trasiga tegelmurar ger plats för entréer.
Cliff Bradshaws hyresrum, Kit Kat Club, herr Schultz fruktaffär – allt glider i vartannat, som i ett drömspel. I denna brutala, koncentrerade version är det sent på jorden. Konferencierns ord om att "där ute är livet hårt, här inne är livet vackert" klingar ovanligt ihåligt.

Albin Flinkas, Lars Bethke och Sarah Dawn Finer i ”Cabaret”.

Foto: Petra Hellberg Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X