Annons
X
Annons
X

Professor: ”Därför är skatt på socker fel väg”

Att införa punktskatt på socker är ett mycket större steg än många tycks inse. Det är långt ifrån säkert att det skulle ha positiva effekter på människors hälsa. Istället finns det risk för att vi skapar ett onödigt moraliserande, skriver Andreas Håkansson, Högskolan Kristianstad.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

DEBATT | LIVSMEDEL

En sockerskatt kommer att vara ett effektivt sätt att tydliggöra en statsstödd norm om vad som är ”rätt” och ”fel” att äta.

Det råder ingen tvekan om att risken för att drabbas av en rad välfärdssjukdomar ökar för den som äter mycket socker. Det finns därför goda anledningar för många av oss att minska på sockerintaget. Hälsoriskerna med att äta överdrivet mycket salt, socker och mättat fett torde heller inte vara okända. Men i tider av ständiga hälsotrender kan det ibland vara svårt att veta vad man skall tro på. Livsmedelsverket har därför fått ansvar för att sammanställa rekommendationer och kommunicera sambandet mellan kost och hälsa. Från deras informationsmaterial framgår det tydligt att det är riskfyllt att äta överdrivet mycket socker. Ytterligare insatser för att komma ut med budskapet sker i skolorna, främst genom grundskolans undervisning i hem- och konsumentkunskap. Alla elever i svenska skolan får lära sig om riskerna med att äta mycket socker.

Nu höjs rösterna för att vi skall ta ytterligare ett steg och införa en punktskatt på socker (DN 11/7, SvD 17/7). Det skulle i så fall vara ett mycket större steg än många tycks inse. Rekommendationer och undervisning handlar om att ge konsumenter tillräckligt med kunskap för att fatta egna beslut. En punktskatt däremot är ett direkt försök att styra konsumentens val i en speciell riktning. Det finns en stor skillnad mellan livsmedel och de varor som idag belagts med punktskatter. Cigaretter och alkohol är njutningsmedel som vi väljer, eller inte väljer, utifrån att de är hälsovådliga. Mat är någonting vi inte kan avstå. Maten är också mycket mer än näring. Vi äter inte bara för att undvika ohälsa. Mat är kultur. Mat är samvaro. Mat är glädje. Om vi inför en straffskatt på socker är det ett uttryck för att alla dessa andra funktioner är underordnade, för att vi likt den asketiska kyrkofadern Augustinus vill se mat enbart som medicin.

Annons
X

Tyvärr vilar också flera argument för införandet av en sockerskatt på felaktiga grunder. Ett vanligt argument är att det skett en förskjutning av relativpriserna över de senaste decennierna till fördel för onyttiga sockerrika livsmedel. I själva verket har priserna på godis, sötsaker och läsk ökat snabbare än för frukt och grönt, oavsett om vi jämför med 80-talet, 90-talet eller 00-talet, i alla fall enligt SCB:s statistik över konsumentprisindex för olika livsmedelsgrupper. Om det skulle vara så att vi äter mer socker och mindre grönsaker idag, är det inte på grund av att godis är billigare än grönsaker, utan för att vi väljer bort grönsakerna. Det finns överhuvudtaget ytterst knapphändigt vetenskapligt stöd för att kostnader avgör hur nyttigt vi väljer att äta.

Det har också hävdats att all forskning talar för att en sockerskatt skulle ha stora positiva effekter på folkhälsan. Det är långt ifrån säkert. Flera rapporter visar på betydande utbyteseffekter. När priset på livsmedel med socker går upp är det troligare att vi byter till andra onyttiga livsmedel än att vi börjar äta mer i linje med livsmedelsverkets rekommendationer. För om vi tänker oss in i de situationer där vi äter onyttigt, skulle verkligen ett marginellt högre pris på godis få oss att välja ett nyttigare alternativ? Om jag har vant mig vid att äta geléråttor när jag spelar datorspel eller går på bio med mina vänner och priset ökar marginellt genom införandet av en sockerskatt, kommer jag då att avstå eller byta ut dem mot broccoli? Knappast. Geléråttor och broccoli fyller inte samma funktion. Jag äter inte godis för att det är nyttigt, eller ens för att bli mätt, utan för att det är gott och för att det är del av ett socialt sammanhang.

Om prisökningen blir alltför kännbar är det troligare att jag byter geléråttorna mot ett annat livsmedel som inte drabbas av sockerskatten och kan fylla samma funktion, salta jordnötter eller chips exempelvis. Därför är det inte uppenbart att ens en kännbar sockerskatt verkligen skulle få oss att äta mer hälsosamt.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Ett tredje argument för sockerskatten är att den behövs för att motverka en livsmedelsindustri som medvetet styr oss att äta mer socker. Detta argument faller tillbaka på ett antagande om att det är handeln eller livsmedelsproducenterna som bestämmer vad vi äter. Vetenskapligt är detta en ytterst kontroversiell inställning, långt ifrån allmänt accepterad. Minst lika vanligt är det att se konsumenten som marknadens sanna härskare. Livsmedelsföretag väljer visserligen att producera varor som ger god förtjänst, men enda sättet att göra vinst för ett livsmedelsföretag är att utveckla produkter som vi vill köpa. Socker är sött. Sött är gott. Goda livsmedel säljer.

    Med det inte sagt att en sockerskatt inte skulle vara effektiv. En sockerskatt skulle ha två viktiga konsekvenser. För det första skulle den öka skattebördan på dem som äter sockerrika livsmedel. Vi vet att det genomsnittliga intaget av dessa livsmedel är större bland låginkomsttagare, och att de därför skulle drabbas hårdast av en sockerskatt. Det finns kanske de som menar att detta är mer ekonomiskt effektivt, eller till och med att det är rättvist, eftersom denna utsatta grupp också är överrepresenterade bland dem som kräver kostsamma medicinska behandlingar och sjukskrivningar på grund av välfärdssjukdomar. Men att av denna anledning beskatta utsatta grupper hårdare upplever jag som cyniskt. Det är också i dålig samklang med en omsorg om fördelningseffekter.

    För det andra kommer en sockerskatt att vara ett effektivt sätt att tydliggöra en statsstödd norm om vad som är ett ”rätt” och ”fel” att äta och hur vi bör se på mat. Vi tänker ofta på skatter som metoder för att öka statens intäkter eller för att omfördela resurser mellan olika samhällsgrupper. Men konsumtionsskatter har också alltid haft en uppfostrande roll. De berättar för oss vad det gemensamma anser vara moraliskt att konsumera. Konsumtionsskatter införs och avskaffas därför i takt med att vår syn på moral förändras. Momsen på biografbesök är bara ett exempel. Allteftersom synen på biofilm gått från låg till högre, har skattesatsen gått från extra lyxskatt till rabatterad kulturmoms. Sockerskatten skulle spela samma roll som gamla tiders lyxskatter. Den skulle moralisera över att äta av andra skäl än att tillgodogöra sig biologiskt nödvändiga näringsämnen. Den skulle markera mot de icke-medicinska funktionerna som mat har.

    En sockerskatt skulle därför vara effektiv om vi vill få dem som idag äter socker att skämmas över vad de äter, och det skulle vara ett effektivt sätt att beskatta utsatta grupper hårdare. Men om detta är vad vi verkligen vill uppnå, och om de därutöver skulle ha positiva effekter på folkhälsan, är ytterst tveksamt.

    Andreas Håkansson

    biträdande professor i mat- och måltidskunskap, Högskolan Kristianstad

    Andreas Håkansson Foto: Privat
    Annons
    Annons
    X
    Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 2

    Andreas Håkansson

    Foto: Privat Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X