Annons

”Problemet finns i skollagen – inte hos BEO”

Foto: Alexander Olivera/TT

BEO:s agerande i fallet med soffan i rasthallen och flera andra välkända domar på samma tema kan förklaras med att skollagen är otydligt utformad. Det skriver Maria Refors Legge, doktorand i offentlig rätt och utbildningsrätt, i en replik.

Under strecket
Publicerad

I en debattartikel som publicerades i SvD den 26/9 frågar sig läraren och författaren Eva Larsson om Barn- och elevombudet (BEO) kan skilja en kränkning från fostran. Larsson lyfter i sitt debattinlägg att BEO genom sin myndighetsutövning hindrar lärare att ingripa mot mobbning när denna typ av kränkande beteenden sker mellan elever.

Det finns undersökningar från bland andra Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund som indikerar att lärare oroas över BEO:s tolkning av skollagen samt att rädslan för att bli anmäld till Skolinspektionen eller BEO är utbredd i lärarkåren. Att skolan i stor utsträckning juridifieras är ett problem som uppmärksammats av forskare inom både rättsvetenskapen och pedagogiken under senare tid. Jag håller med om Larssons grundläggande premiss för artikeln och jag delar hennes bild av att skolans verksamhet försvåras av BEO:s verksamhet. Jag menar dock att Larsson i sin analys felaktigt lägger skulden för lärarnas arbetssituation på BEO. Problematiken med skolans juridifiering är mycket mer komplicerad än att den kan tillskrivas en myndighetsfunktion med en agenda. Till att börja med följer BEO Skolinspektionens instruktion där det står att BEO ska ”utföra de uppgifter som enligt […] skollagen ska ombesörjas av myndigheten när det gäller att tillvarata barns […] enskilda rätt” vilket innebär att lagstiftaren enligt instruktionen tycks ha avsett att BEO i första hand ska tillvarata barns och elevers enskilda rätt vilket i skollagens kontext innebär att myndigheten ska skydda barn och elever mot kränkande behandling.

Annons
Annons
Annons