Annons

Fredrik Kärrholm:Problemet är större än morden

Vårt nya samhällsproblem – unga män som skjuter varandra. Här bild från Barkarby utanför Stockholm i juni.
Vårt nya samhällsproblem – unga män som skjuter varandra. Här bild från Barkarby utanför Stockholm i juni. Foto: Fredrik Sandberg/TT
Publicerad

Sveriges nya samhällsproblem – unga män som skjuter varandra – fyller återkommande nyhetsflödet. Lag och ordning har samtidigt blivit en av väljarnas viktigaste frågor.

Min mor växte upp i miljonprogramsområdet Tensta i Stockholm. Trots betongen liknade tillvaron mer Astrid Lindgrens berättelser än amerikanska gangsterfilmer. En pistol såg hon aldrig.

Häromveckan, i samma område, larmades polisen om skottlossning. ”Är du säker?” frågade operatören. Den inringande flickan svarade: ”Walla, tro mig, jag bor i orten!”

Annons

En sådan observation om samhällets uppenbara förändring avfärdades till ganska nyligen som suspekt eller alarmistisk. Trots att statistiken länge varit tydlig hävdade många att det inte var någon fara å färde.

Vi med hälsovådlig vana att följa debatten minns att expertisen ofta framhöll att det dödliga våldet totalt sett inte ökade. I sak korrekt. Men det förtegs att summan förblev konstant för att fyllemord med kniv och jaktgevär minskade i samma takt som gangstermord med illegala vapen ökade. Betydelsen av medicinska framsteg nämndes sällan heller. Denna predikan upphörde emellertid 2017, när det dödliga våldet även ökade totalt.

En annan förkunnelse var att tryggheten ökade, vilket Brå:s undersökningar mycket riktigt visade. Fram till 2014. Därefter försvann även detta förmenta argument.

I stället har det blivit populärt att relativisera. Med förståndig ton påpekar somliga nu att skjutningar minsann är vanligare i USA än i Sverige, samt att hela hus sprängs i luften i krigshärjade länder.

Vi får se om samma resonemang återkommer i frågan om brister i förlossningsvården. Kritiska medborgare i Sollefteå kan då upplysas om att kvinnor i Kongo-Kinshasa föder barn på stampat jordgolv.

Lyckligtvis har vi allmänna val. När lag och ordning blev viktigt för väljare blev det så också för politiker. Nu vill alla ha mer sociala insatser, fler poliser och hårdare straff. Gott så, allt behövs.

Det senare är tyvärr onödigt omdebatterat: forskningen pekar på att längre fängelsestraff kan ha en effekt på samhällsnivå. En liten effekt, men alltjämt en effekt. Tillkommer gör brottsoffrets behov av upprättelse. Bättre än justeringar av diverse straffskalor vore dock att avskaffa regeln om att fängelse ska vara sista alternativ vid val av påföljd (4 § 30 kap. BrB).

Ett annat, förbisett problem är den fruktan som skjutglada gangstrar sprider i hederliga människors vardag. Inte rädslan för att hamna i skottlinjen, utan för ohämmad aggressivitet. Det är ett antisocialt beteende som även återfinns i en vidare krets unga män och pojkar, långt ner i åldrarna. Konsekvenser härav är bland annat väktare på skolor, butiker som slår igen och bibliotek som justerar öppettider.

Den som hade kaxig attityd i Tensta på 1970-talet riskerade stryk av polisen. Dessbättre är sådant övervåld ytterst sällsynt i dag. Men i stället existerar ett konsekvensvakuum. Och vi har fått flugornas herre i urban miljö.

Sverige behöver nolltolerans, i synnerhet mot utåtagerande unga. Det kräver både ny lagstiftning och en mer konfronterande polis. Beivras antisociala beteenden minskar också annan brottslighet och i förlängningen dödligt våld.

I det gamla Sverige hette det att det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål. Inom kriminologin heter det Broken windows theory.

Fredrik Kärrholm
Polis och kriminolog
karrholm.fredrik@gmail.com

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons