Annons
X
Annons
X
Mindfulness

”Har inte varit sjukskriven sedan jag började träna”

Är mindfulness en befängd hajp eller en fantastisk metod? Både och, tycker en av alla läsare som mejlat efter Idagsidans artikelserie om mindfulness. Och exemplen är många på både positiva och negativa erfarenheter.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 1 av 1

Bild 1 av 12

Foto: Anders Wiklund/TT

Mindfulness | Del 6 – läsarnas gensvar

”Mindfulness är ingen quickfix, det tar tid”

Efter att jag läst artiklarna som publicerades den 2/1 och 3/1 2017 där det framkommer kritik mot mindfulness tycker jag att det är viktigt och angeläget att skriva till er om mina personliga erfarenheter.
Jag är en 50-årig kvinna med akademisk utbildning. Jag har till stor del levt mitt vuxna liv med man, barn, villa, framgångsrik utveckling i arbetslivet, vänner, familj och släkt.

Första gången jag fick utmattningssyndrom är ca 10 år sedan – jag blev sjukskriven under en tid och fick antidepressiv medicin. Gick tillbaka i arbete med hamnade i ny utmattning efter relativt kort tid med efterföljande sjukskrivning. Har varit sjukskriven periodvis på grund av utmattning vid ett flertal tillfällen. Jag kände under dessa år att sjukskrivning och medicin inte hjälpte mig fullt ut.

Jag kom i kontakt med mindfulness 2015, det var en god vän som tipsade mig. Jag var skeptisk i början, tyckte det kändes flummigt och tänkte många gånger – kan detta verkligen hjälpa? Efter att jag levt så länge med utmattningsproblem till exempel oro, stress, koncentrations- och minnessvårigheter, sömnproblem så kände jag att jag inte hade något att förlora på att ge mindfulness en chans.

Är enormt tacksam i dag. Jag har inte varit sjukskriven sedan jag började min dagliga mindfulnessträning 2015, känner att mina tidigare problem lindrats avsevärt.

Jag tror inte att mindfulness passar för alla och det är inte heller universallösningen på allt psykiskt lidande. Men för mig och för många andra ger mindfulness en ökad livskvalitet och det är mycket värdefullt.

Mindfulness är ingen quickfix, det tar tid och kräver att man ägnar sig åt daglig träning. Gör man det så är vinsterna absolut fantastiska!
Annika

Annons
X
Annons
X
Foto: Jacqueline Dormer/AP Bild 1 av 1

Bild 2 av 12

Foto: Jacqueline Dormer/AP

Konsulten införde mindfulness inom en mängd aktiviteter

Där jag arbetade tidigare tog man in en konsult för att utbilda personalen i behandlingsmetoden ACT. En tid in i min anställning började jag mer och mer slås av en känsla av att något var fel. Konsulten berättade om hur hon under ett år i ett buddistiskt kloster lärt sig mindfulness och att “mindfulness är ju buddism”, kom nu att – tillsammans med klinikens dåvarande psykolog, utveckla en i mina ögon närmast hysterisk inställning till mindfulness. Från att vi hade några enstaka mindfulnesspass för våra patienter, infördes nu på det nu mindfulness inom en mängd olika aktiviteter. Det var mindfulness-promenad, mindfulness-lunch, mindfulness-träningskök, mindfulness på egen hand etc etc. Även personalen ombads nu att samlas varje morgon för att under 15 min göra mindfulness eller yoga tillsammans.

När så vi i personalen, under ett av mindfulnesspassen, av vår konsult med mjuk lugnande röst, ombads att “tillåta vårt inre verkliga jag bli helt öppen”, att “hitta den högre observatören hos oss själva”, samt att öppna oss för den “högre medvetenheten som observerar”, kunde jag inte längre förmå mig att ledas in i detta, som jag uppfattade vara rena flummet. Jag började fundera på vad som egentligen åsyftas. Vilken högre observatör hos mig själv, och/eller högre medvetenhet, ombeds jag öppna upp mitt “inre verkliga jag” inför? Och, vad betyder det egentligen?

Jag ställer mig frågan var sjukvården i Sverige är på väg när landsting väljer att lägga ner stora pengar från en redan blödande verksamhet, in i, som jag ser det, denna typ av flummetoder.

Anonym

Annons
X
Annons
X
Foto: Gorm Kallestad /TT Bild 1 av 1

Bild 3 av 12

Foto: Gorm Kallestad /TT

Jag låter mig inte längre smittas av omgivningens oro

Jag använder mig av mindfulness dagligen sen många år tillbaka och har erfarenhet av att få en mycket bättre förmåga att själv kunna fokusera på det som är viktigt och därmed också kunna acceptera och släppa sådant som inte gynnar vare sig mitt arbete eller mig själv.

Att acceptera innebär för mig att kunna förhålla mig till saker på ett sätt som gör att jag kan fatta mera medvetna beslut och inte alltid låta autopiloten gå igång. Detta gör att jag själv bestämmer vilka förändringar jag vill göra, oavsett om det är svårt eller enkelt.

I mitt arbete har det tydligt visats sig att jag inte låter mig ”smittas” av omgivningens stress och oro som jag gjorde tidigare. Detta gäller också omvänt, att jag heller inte ”smittar” min omgivning, utan sprider mer lugn och fattning i vardagen.

Om det är någon större skillnad på mindfulness och idleness, är jag osäker på, men jag tror att det som händer i vår hjärna är ganska likartat. Vi fokuserar och reflekterar i båda fallen och det mår vår hjärna bra av och vi minskar bruset.

Att mindfulness blir omstritt är inte förvånande, det kan idleness också bli om medierna vill, men det som är viktigt är hur vi använder våra kunskaper, allt går att missbruka och alla mår inte bra av samma medicin.

Mindfulness är ingen quick fix, den kräver övning och uthållighet, och det tror jag att idleness också behöver.

Agneta Elison
Instruktör i mindfulness

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Fredrik Sandberg / TT Bild 1 av 1

    Bild 4 av 12

    Foto: Fredrik Sandberg / TT

    Den sortens övningar är riskabla för mig

    Jag har varit sjukskriven och även inlagd på psyket tre omgångar på grund av PTSD. På avdelningen blev jag rekommenderad att gå på en grupp på psykmottagningen i DBT, dialektal beteendeterapi. Jag lärde mig mycket i gruppen om hur jag kan hantera livet på ett bättre sätt . Men det var väldigt jobbigt, eftersom vi också vid varje träff skulle arbeta med medveten närvaro . Det var olika mindfulnessövningar. För mig innebar det att de trauman som jag har gått igenom väcktes till liv igen. Mina självmordstankar slog till med full kraft och jag visste inte hur jag skulle överleva dagen.

    Efter många långa diskussioner så kunde jag eventuellt få gå ifrån när själva övningen skulle ske. Men det var under protest från behandlarna och efter ett tag så var jag ändå tvungen att vara med igen. Så jag gjorde vad jag kunde för att skärma av och undvika att göra övningen.

    Jag har lärt mig att den sortens övningar är för riskabla för mig. Jag riskerar att skickas direkt tillbaka i fruktansvärda minnen och så starka känslor av smärta och ångest att jag inte orkar leva.

    Däremot har jag stunder ute i skogen, när jag handarbetar och när jag musicerar då jag kan släppa tankar på annat.

    Maria

    Annons
    X
    Annons
    X

    Lars-Eric Uneståhl.

    Foto: Kicki Nilsson/TT Bild 1 av 1

    Bild 5 av 12

    Lars-Eric Uneståhl.
    Lars-Eric Uneståhl. Foto: Kicki Nilsson/TT

    ”Har sett många trender komma och gå”

    Tack för en intressant serie om mindfulness. Efter att ha kommit i kontakt med olika tekniker för avspänning under min sjukgymnastutbildning på 1970-talet och genom arbete som ergonom/sjukgymnast inom företagshälsovård under många år, har jag sett olika trender komma och gå när det gäller stresshantering. Mindfulness är som jag ser det ännu en sådan trend.

    Själv föll jag under 1980-talet för Lars-Erik Uneståhls Mentala träning. Jag anmälde mig till att gå en kurs på distans som hette Personlig utvecklig genom mental träning (PUMT) och för en ringa penning fick jag hemskickat ett 30-tal jättebra böcker som spann över en massa närliggande områden; inte bara mental träning. Där fanns böcker om hur man ökade sin självtillit, sin självinsikt och utvecklade sig för att kunna hantera stress, hur man lärde sig att sätta sin mål och sina gränser men också om hur man med hjälp av humor kunde få lite distans till sin stress.

    Jag har använt dessa böcker flitigt, och även om jag aldrig tog min PUMT-examen, blev jag mycket nöjd med den mentala träningen, som i motsats till mindfulness, inte var så oerhört jagfixerad!

    I den mentala träningen upplever jag att poängen är att genom att träna sig själv utvecklar man man sitt förhållande till andra människor också.

    I mindfulness är fokus mycket mer på mig själv och hur jag känner, reagera och kan acceptera min egen situation. Mindfulness känns som ett utslag av det självförverkligande samhälle som vi lever i idag. Kurser i mindfulness, som erbjuds inom företag och förvaltningar passar också väl in i den allmänna nedrustningen av företagshälsovården.

    Det är ju klart lättare för arbetsgivarna att lägga ansvaret på individen i stället för att åtgärda brister i arbetsmiljön. Jag skulle hellre se att begreppet stresshantering återtogs med alla de olika tekniker och åtgärder det innebär, istället för att fästa så stor vikt vid just mindfulness.

    Eva Ramel

    Med dr, leg sjukgymn, fd lektor vid Lunds universitet

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Uwe Zucchi/AP Bild 1 av 1

    Bild 6 av 12

    Foto: Uwe Zucchi/AP

    Mindfulness skapar mer välfungerande organisationer

    En vanlig missuppfattning om mindfulnessträning på jobbet är att det handlar om en cynisk agenda att flytta ansvaret för en dålig arbetsmiljö till enskilda medarbetare.

    Jag har jobbat med mindfulnessträning för företag i tio år och målet för de företagsledningar jag träffat har alltid varit att genom mindfulness förändra sin företagskultur så att deras organisationer blir mer fokuserade, mer hållbara och mer värderingsdrivna.

    För att ta ett exempel ska vi träna 40 000 medarbetare på Accenture nästa år i vårt program Corporate Based Mindfulness Training (CBMT). Accentures ledord för denna satsning är “Truly human in the digital age” och ambitionen är att skapa en företagskultur som genomsyras av fokuserad och balanserad ansträngning, mer mänskliga interaktioner, vänlighet och omtanke.

    Mängder av studier har också visat att corporate mindfulness leder till kraftigt ökad arbetstillfredsställelse, ökad balans mellan arbete och fritid, bättre förmåga att prioritera, mer vänligt och stödjande klimat på arbetet och bättre förmåga att hantera distraktioner som e-post och möten. Detta utöver kraftigt reducerad stress och ökad effektivitet som brukar vara de effekter som oftast förknippas med mindfulnessträning på jobbet.

    Mindfulness är konditionsträning för hjärnan som stärker vår förmåga att agera med mer fokus, klarsynthet, balans och vänlighet mot oss själva och andra. Just detta är precis vad vi behöver hos ledare, chefer och medarbetare om vi ska kunna förändra den upptrissade galenskap som är modernt arbetsliv.

    Mindfulness hjälper individen att må och prestera bättre och skapar dessutom mer välfungerande organisationer. De två står inte i motsats till varandra utan är båda påvisade effekter av mindfulness på jobbet.

    Martin Ström, civilingenjör, psykolog och grundare till Potential Project Sverige.

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Krister Larsson / TT Bild 1 av 1

    Bild 7 av 12

    Foto: Krister Larsson / TT

    Hajpen vi upplever nu är befängd

    Läste er artikel om mindfulness på jobbet med stor behållning.

    För ett par år sen blev jag utbränd och fick lära mig att meditera av en sjukgymnast. Det fungerade så pass bra att jag både blev frisk och började lära ut detta till andra. Nu livnär jag mig på att hjälpa andra undvika utbrändhet.

    Jag har djupdykt i mindfulnessträsket och det finns all anledning att vara skeptisk.

    • Som ni nämner i er artikel sätter mindfulness ansvaret på individen. Ofta är problemen organisatoriska.

    • Mindfulness saknar fortfarande en tydlig definition.

    • Att utsätta sig för sina tankar och känslor, som under meditation, är verkligen inget som passar alla. Det kan behöva göras tillsammans med terapeut / psykolog.

    • Vem som helst kan kalla sig mindfulnesslärare. Det betyder att det saknas kvalitetssäkring. Det finns ett par licenser (MBSR, SIY) men de är väldigt nya.

    • Ofta har mindfulnesslärare enbart mindfulness som metod att lära ut, och ser det som lösningen på alla problem. Det är ungefär som en PT som säger att bänkpress är svaret på alla fysiska problem.

    • Mindfulnessrörelsen saknar självkritik i mångt och mycket. När mindfulness blir kritiserat är det för att kritikern inte är mindful nog.

    • Forskningen på mindfulness och meditation saknas ofta placebokontroller.

    ... och allt detta kommer från en som livnär sig på att delvis lära ut mindfulness. Jag tycker mindfulness är en fantastisk metod i vissa fall. Men den här hajpen vi upplever nu, som säger att alla ska lära sig meditera, är befängd.

    Tack igen för en viktig artikel!

    Mattis

    Annons
    X
    Annons
    X

    Tai chi i en engelsk park.

    Foto: Matt Dunham/AP Bild 1 av 1

    Bild 8 av 12

    Tai chi i en engelsk park.
    Tai chi i en engelsk park. Foto: Matt Dunham/AP

    Problem när andliga traditioner blir hälsovård

    Mindfulness har sitt ursprung i zenbuddhism en gammal tradition och metod för att förverkliga det man kallar sitt sanna jag. I väst har de österländska andliga traditionerna en tendens att bli terapi och hälsovård. Yoga blir fitness och Mindfulness, tai chi, qi gong blir stresshantering. Det finns ett problem när man försöker göra gamla traditioner till moderna trender. Man får inte med sig hela arvet utan bara en bråkdel av det som har förfinats under århundraden, ibland årtusenden.

    Själv har jag tillbringat nästan tio år i Japan för att träna kamp- och läkekonster, bott flera år på zentempel och använt mig av praktisk buddhism i snart trettio år. Dessa traditioner har aldrig massutbildat instruktörer, instället tränar man med en erkänd lärare och får ett erkännande av denne efter cirka tolv år. På så vis förs traditionen vidare i sin helhet.

    Mindfulness växte fram i källaren på ett sjukhus med alla kompetenser tillgängliga. Mestadels var det patienter med traumatiska upplevelser som att ha varit med om en större operation eller överlevt en livshotande sjukdom, så klart även stress. Man upptäckte att genom mindfulnessövningar kunde man påskynda läkande. Forskningen kom igång tidigt och är väl underbyggd.

    Mindfulness kom till Sverige mestadels via vården för att senare bli tillgänglig för allmänheten. Vikten och nyttan av att meditera poängteras ofta. I zen traditionen är inte meditation det enda sättet och rekommenderas inte till alla.

    Håkan Friedel, mindfulnessinstruktör

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Janerik Henriksson//TT Bild 1 av 1

    Bild 9 av 12

    Foto: Janerik Henriksson//TT

    "Hon tvingade på mig andningsövningar”

    Jag är en 29-årig kvinna med flertalet psykiska problem. Jag har gått i kbt hos psykologer i psykiatrin och för det mesta fått bra hjälp, men en psykolog var inte bra alls. Hon tvingade på mig andningsövningar som inte hjälpte överhuvudtaget utan bara blev ett krav. Hon tvingade även på mig mindfulness utan att förklara vad det var hon gjorde och utan att fråga om jag ville det eller inte.

    Jag är kristen och är därför väldigt negativ till mindfulness då det är från buddismen och jag inte vill blanda in buddism i min kristna tro. När min psykolog började med mindfulness så kom självmordstankar direkt! På en gång! Min enda tanke var: "Jag vill dö". Jag blev oerhört stressad av det och av mindfulness i sig självt.

    Jag sa till min psykolog att det inte kändes bra när hon slutade med det, men hon lyssnade inte.

    Anonym

    Annons
    X
    Annons
    X

    Oscar Wilde.

    Foto: TT Bild 1 av 1

    Bild 10 av 12

    Oscar Wilde.
    Oscar Wilde. Foto: TT

    ”Att bli lat ger inga poäng”

    Det slås in öppna dörrar här, idleness har 90 år på nacken i form av dess okrönte mästare Kronblom. Men även han har som oftast problem med att få avnjuta kökssoffans lugn.

    Själv 75 så jobbar jag hårt med att göra ingenting. Håller med Oscar Wilde att det är svårt. Jag får ofta frågan hur jag får dagarna att gå? Gå? Jag har fullt sjå att få dem att stå stilla.

    Att bli en bättre människa är svårt, men att bli en sämre är jättesvårt. De goda egenskaperna är ju förknippade med så mycket positivt, man får uppmuntran osv, men att bli lat ger inga poäng.

    Men, jag ger inte upp trots att jag emellanåt får återfall. Och gör saker.
    Stig Marklund

    Annons
    X
    Annons
    X

    Bild 11 av 12

    ”Ger dig stor möjlighet att påverka ditt liv”

    Jag håller definitivt inte med Carl Cederströms åsikter. Att praktisera en metod under så kort tid ger inga nämnvärda resultat. Mental träning, mindfulness etc handlar inte om att bara acceptera allt utan ger dig också stor möjlighet att påverka ditt liv.

    Jag har tränat regelbundet sedan 2000 och har mycket goda erfarenheter. Träningen är ett ovärdeligt verktyg att agera eller acceptera. Det gör det fullt möjligt att själv ta makten i ditt liv, göra förändringar istället för att vara ett offer för omständigheter. När det gäller Cederströms åsikter angående idleness kan jag bara hålla med – det mest fantastiska som finns. Det finns inget motsatsförhållande mellan idleness och mindfulness.

    Annelie Bråvind

    Annons
    X
    Annons
    X

    Bild 12 av 12

    ”Meditation stillar stress och jobbiga tankar”

    Jag har periodvis mediterat och utövat olika former av mindfulness sedan mitten av 70-talet då jag gick i 8:e klass och hade som ett fritt valt ämne "Transcendental meditation". Då blev jag invigd genom en speciell ceremoni i enlighet med traditionen och fick ett personligt mantra. Numera använder jag inte mantrat, utan mediterar "friare" genom att fokusera på andningen eller genom olika andningstekniker.

    Meditationen har ofta hjälpt mig att komma i kontakt med mitt "högre jag" och att stilla stress och jobbiga tankar. Jag upplever att jag kan koppla bort "tjattret" i huvudet av negativitet och rädslor t ex.

    Men jag håller även helt och hållet med Fredrik Bengtsson i dagens artikel att man ska vara försiktig med meditation om man mår dåligt psykiskt, då det kan istället frammana känslor och traumatiska upplevelser som man tryckt undan. Då kan man behöva göra något fysiskt, som promenader, något med händerna eller vistelse i naturen, som "jordar".
    Lena

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X