Annons
X
Annons
X

Privatisering lyfte krisskolan

Elevernas beteende är nyckeln. Det hävdar rektorn för en av Englands mest framgångsrika ”academies”. SvD besöker en friskola där disciplinen är stenhård - och friheten begränsad.

Skolresan Europa
Josirah Caballero Farquharson och Leah Ebanks har bildlektion. ”Det var farligare i skolan förut, mer slagsmål och mobbning”, säger Leah Ebanks.
Josirah Caballero Farquharson och Leah Ebanks har bildlektion. ”Det var farligare i skolan förut, mer slagsmål och mobbning”, säger Leah Ebanks. Foto: EMMA-SOFIA OLSSON

LONDON Lee Mallin tar emot i mörk kostym och manschettknappar vid mahognybord. Arbetsrummet är pampigt, även om han betonar att det mest handlar om lite ny färg.

Han är rektor för Harris Acadamy Morden, en friskola i stadsdelen med samma namn i södra London. Och nej, kläder och färg är långt ifrån oviktiga, poängterar han. Detaljerna är avgörande.

Greppet om detaljerna börjar redan 7.30. När portarna öppnar står skolans personal vid ingången och kontrollerar att skoluniformen är hel, ren och sitter perfekt. Ingen släpps in med skjortan fladdrande.

Annons
X

– Du tar tag i de små sakerna för att inte de stora ska komma, förklarar Lee Mallin.

Han serverar Nescafé i finkoppar.

Jag skulle säga att det tog en vecka, så var det mesta av det dåliga beteendet borta. Beteendet är nyckeln.
Lee Mallen, rektor för Harris Acadamy Morden.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det var med ena ögat på den svenska friskolereformen som Storbritanniens Labourregering för 15 år sedan drog upp riktlinjerna för landets nya friskolesystem med statligt finansierade privatdrivna skolor – ”academies”.

    Men två stora skillnader skiljer systemet från det svenska:

    Skolaktörerna får inte ta ut vinst. Och medan svenska friskolekoncerner ibland har kritiserats för att rikta sig mot mer välmående elevgrupper, var uppdraget till landets academies det rakt motsatta: att ta över kommunala skolor i de tuffaste områdena, som var så undermåliga att de i annat fall skulle stänga.

    En sådan var Morden Secondary, en skola i förfall. Bildligt och bokstavligt. Färgen flagnade, resultaten var dåliga.

    När skolan fick undergångsstämpeln ”failed” av landets Skolinspektion för två år sedan var alternativen att stänga skolan eller låta en academy ta över. Harris group, en av de första och nu största adademy-grupperna, grundad av mattmiljardären lord Philip Harris, tog sig an uppdraget.

    Sommaren före öppnandet ägnades åt att sudda ut alla spår av den gamla skolan.

    Varje millimeter målades om. Nya skoluniformer köptes in och delades ut. Lärarna hårdtränades under en vecka för att sätta de nya standarderna som skulle gälla för lektionsupplägg och elevdisciplin. Och det var just det sista som hade den stora och omedelbara effekten, enligt Lee Mallen.

    Regelbrott bestraffas, där kvarsittning är den mildaste formen och avstängning den hårdaste. Under varje lektion betygssätts beteendet. Ett för lågt snittbetyg vid dagens slut leder till omedelbar kvarsittning.

    Sedan finns moroten, möjlighet att få diplom och ”harris-points” för elever som gör något extra bra.

    – Jag skulle säga att det tog en vecka, så var det mesta av det dåliga beteendet borta. Beteendet är nyckeln. Och på Morden fungerade det inte.

    Nio månader efter att Harrisgruppen tog över Morden, i maj i fjol, återvände skolinspektören. I december kom betyget: Good. Det näst högsta på en fyrgradig skala.

    Innanför Mr Mallens dörr väntar en grupp elever tålmodigt, förstås i oklanderliga skoluniformer. Våra guider. Under 20 minuter ska de visa oss tre lektionssalar och sedan ta oss tillbaka, enligt rektorns instruktioner.

    I bildsalen spelas lugn bakgrundsmusik. Leah Ebanks, Anna-Marie Hakim och Josirah Caballero går i åk 11 och förbereder sig för sluttesterna i maj. De gick alla på Morden innan skolan blev en academy.

    Är det stor skillnad?

    De tittar på mig som om jag skämtar och utbryter i ett samstämmigt: yes!

    Reglerna är mycket hårdare och det är betydligt mer studier, konstaterar de. Som avgångselever förväntas de delta i extraundervisningen mellan 9 och 13 på lördagarna. Vardagskvällar är de kvar till 19 i skolans ”study-club”, något som i princip också är obligatoriskt för avgångseleverna.

    Men skolan är också säkrare, säger de. Förr var slagsmål och mobbning på skolgården vardagsmat. Inte längre.

    Och visst, de lär sig väldigt mycket mer, konstaterar Leah Ebanks som själv vill studera vidare för att på sikt bli flygplansingenjör. Men de tycker ändå att det skulle kunna vara bättre balans mellan frihet och regler.

    – Jag tror att de flesta klarar skolan ändå, men det är bra för dem som behöver en extra knuff, säger hon.

    Våra guider har för länge sedan börjat trampa nervöst. En kvart av tiden har gått och vi är bara i första klassrummet. Har rektorn sagt att vi ska vara borta i 20 minuter, då är det 20 minuter.

    Academy-systemet är långt ifrån odebatterat i England.

    Vinstförbud, ja, men en mindre del av de statliga utbildningspengarna får föras vidare från skolan till friskolegruppen för ”administrativa kostnader”. Vissa ”academies” har också anklagats för att köpa in dyra konsulttjänster av egna konsultföretag, andra för att blåsa upp resultaten genom att alltför raskt stänga av stökiga elever.

    Annan kritik har gällt att allt fler skolor med religiös koppling öppnats.

    När tankesmedjan Sutton Trust granskade Englands ”academies” i fjol utifrån elevernas resultat, spretade de nya skolägarnas framgångar. Vissa hade lyckats mycket bra - med Harris Federations skolor som några av Englands bästa - andra runt medel, sett till snittet i England. En andel hade lyckats sämre, vissa till och med tvingats stänga.

    – Det var väldigt stor variation. Det vi såg var att det framför allt var de grupper som hade expanderat väldigt snabbt som hade svårt att bibehålla hög kvalitet, säger Conor Ryan, forskningschef för Sutton Trust.

    Men rektor Lee Mallen är övertygad. Det finns ingen hake till att mångmiljonären Lord Harris, själv med en torftig uppväxt i Londonförorten Peckham, ville driva skolor utan vinst.

    – Han behövde inte mer pengar. Han ville ge tillbaka till samhället och ge unga möjligheter som han själv inte fick.

    Tvärtom så tror han att academies kan driva skolor på ett hel annat sätt än kommuner. En academy skulle helt enkelt aldrig tillåtas att sjunka så lågt, menar han.

    – Om jag inte sköter mitt jobb, då får jag sparken. Men skolor som drivs av de lokala myndigheterna har fått fortsätta även om det går dåligt. Folk får sitta kvar på sina poster för länge. Och eleverna får tre, fyra år med dålig utbildning.

    Skoldagen närmar sig sitt slut. För de flesta elever tar någon av eftermiddagklubbarna vid. Fäktning, bokklubb eller språk.

    Nedför en trappa kommer en kille flygande, tre trappsteg i ett skutt. Glömmer vad som kan finnas runt hörnet. Mr Mallen.

    – Backa! Gör om.

    Killen går uppför trappan, kommer långsamt ner igen. Vi glömmer att fråga om tilltaget får några följder.

    Annons

    Josirah Caballero Farquharson och Leah Ebanks har bildlektion. ”Det var farligare i skolan förut, mer slagsmål och mobbning”, säger Leah Ebanks.

    Foto: EMMA-SOFIA OLSSON Bild 1 av 4

    Internationella korridoren på Harris Morden, där språkklubbar och engelska för nyanlända hålls.

    Foto: EMMA-SOFIA OLSSON Bild 2 av 4

    Eleverna är uppdelade i olika ”hus”, som möts i tävlingar. I dag är det muffinsbakning.

    Foto: EMMA-SOFIA OLSSON Bild 3 av 4

    När Harrisgruppen tog över skolan åkte rektor Lee Mallen runt i minbuss för att hämta dem som borde gå på lördagsundervisning. ”Det behövs inte längre”, konstaterar han.

    Foto: EMMA-SOFIA OLSSON Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X