Annons

Principer på spel i busskonflikten

Konflikten när det gäller bussförarna handlar om tryggheten i de fasta anställningarna. Detta kan inte helt lämnas över till arbetsmarknadens parter, utan är en principiellt viktig politisk fråga. Det skriver debattören Johan Enfeldt.

Under strecket
Publicerad

En arbetsmarknad där den fasta anställningen inte längre är fast utan för allt fler medarbetare reduceras till en sorts fyraåriga projektanställningar kommer att få stora konsekvenser på samhället. Bostadsmarknad, familjebildning och kommunernas planering är bara några saker som påverkas om en växande del av befolkningen saknar det papper som i många fall är en grundförutsättning för att skaffa en varaktig egen bostad, vare sig det handlar om att låna pengar för att köpa eller för att få ett hyreskontrakt. Jag talar om avtalet som visar att jag har en fast anställning.

Jag har ett avtal med företaget där jag jobbar, ett anställningsavtal. Vi kan båda – jag och företaget – bryta avtalet genom att säga upp det, alltså avsluta anställningen. Villkoren för detta regleras dels i lag, dels i avtalet. Reglerna är tydliga. Skulle företaget gå i konkurs inträder staten för att hålla mig någorlunda skadelös. Däremot kan ingen av oss komma ur avtalet på något annat sätt. Vi kan förhandla om villkoren, men vi kan inte ensidigt bryta det. Om företagets ägare säljer verksamheten ingår anställningsavtalen som en viktig del i de skyldigheter som köparen ikläder sig. Det vet alla som någon gång varit med om en företagsöverlåtelse. Mitt anställningsavtal fortsätter alltså att gälla även om företaget eller verksamheten får en ny ägare. Jag är övertygad om att de flesta ser detta som en självklarhet. Frågan är om det är på väg att ändras och vad det i så fall får för konskevenser?

Annons
Annons
Annons