Pressrummet från alla vinklar: ”Har krupit på knä”
Valåret 2018 kommer att skrivas in i historieböckerna. För första gången fick vi ett så komplicerat valresultat att det tog över fyra månader att komma överens om vem som ska regera. De otaliga pressträffarna i riksdagens pressrum avlöste varandra med ibland bara halvtimmes intervaller.

Bakom bilden: Presskonferensen
Vissa dagar är det tomt. Öde. Till och med lamporna är släckta. Andra dagar är det fyllt till bredden. Folk står ut med sidorna och alla stolar är upptagna sedan länge. Som om rummet andas. Rummet, som används till presskonferenser på riksdagen, är trångt och stolarna står tätt i rader. Längst bak finns en upphöjning som de dagar då det är fullt härbärgerar en liten skog av tv-kameror.
Framför stolarna finns ett svart bord, ett slags barbord i ståhöjd, med mikrofoner. Här står en eller flera politiker på den ljusbruna heltäckningsmattan och håller anföranden för den samlade presskåren.
En bekymrad Stefan Löfven efter den tredje talmansrundan. Ulf Kristersson har svårt att få med sig allianskollegorna på tåget. C och L vägrar att ha stöd av SD. En av alla talmansrundor har genomförts och Kristersson har strax talat färdigt. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Bakom dem lyser en slags tv-skärmsvägg med riksdagsemblemet i royalblått. Under höstens regeringsbildning har pressträffarna avlöst varandra på löpande band i det lilla pressrummet. Vissa dagar med halvtimmesintervaller.
Som fotograf har jag en väldigt speciell relation till rummet. Jag har krupit på knäna fram över den sträva mattan, fotat genom glasdörren, varit bredvid, bakom och under politikern. Kort sagt, det finns inte ett hörn jag inte testat att fota på något vis. Trots detta försöker jag förnya bilden varje gång, hitta en ny förgrund, kanske en reflex, en annan gest, ett annorlunda uttryck.
Oavsett politisk färg får talarna nöja sig med bakgrundens konstanta royalblåa ljus, trots att vissa ambitiösa pressekreterare försöker manipulera bakgrunden med innovativa rollups. Personligen avskyr jag dem, rollupsen alltså. De kan få även den mest mediokra bild att bli förfärlig.
Läs också: Aftonbladets Bakom bilden-reportage.