Annons
X
Annons
X

Pressfriheten inget att be om ursäkt för

Sveriges ambassad i Tel Aviv borde inte ha kritiserat Aftonbladet för publiceringen av Donald Boström. Men vissa som nu upprörs talar om pressfriheten med kluven tunga.

Journalisten Donald Boström påstod häromdagen i Aftonbladet att israelisk militär avsiktligt dödar unga palestinier och skär ut deras organ. Det är en modern twist på den uråldriga antisemitiska konspirationsteorin om judisk offerslakt. Men debatten om innehållet har skadeskjutits sedan Sveriges ambassad i Tel Aviv i förrgår bad om ursäkt till Israel.

Många är upprörda. Det är rimligt, eftersom det inte är den svenska regeringens uppgift att recensera vad som skrivs i fria medier.

AB:s Helle Klein menar till exempel (20/8) att ”svensk pressfrihet står på spel” och rasar samtidigt mot ambassadens åsikt att chefredaktörer trots sin frihet ”har ett visst ansvar” . Per Gahrton skriver på debattsajten Newsmill (20/8) att ambassadören Elisabet Borsiin Bonnier ”måste kallas hem och läxas upp av Carl Bildt och undervisas i elementär svensk yttrandefrihet” .

Annons
X

Men brösttonerna rimmar illa med hur det lät i samband med en liknande händelse, de danska Muhammedkarikatyrernas publicering, för några år sedan.

Då skrev Klein (13/2/06) att ”västerlandet kränkt muslimer med sina bilder” och att ”muslimer känner sig berövade sin värdighet” . Att israeler kan ta illa vid sig av påståenden om organstöld ägnar hon nu inte en tanke. Man kan inte annat än undra hur den måttstock som ser ut som mäter bilder och Boströmartikel och kommer fram till så skilda resultat när det gäller vad som bör publiceras.

AB:s förre chefredaktör, Anders Gerdin, gav därutöver som svar på en direkt fråga, om varför tidningen inte visat karikatyrerna, att ”om man ska beröra känsliga ämnen så måste det ske på ett genomarbetat sätt” (2/2/06).

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    En redaktionell linje som man helt uppenbart har tummat på i fallet med Boströms artikel.

    Gahrton skrev i våras på Newsmill (6/4) att Danmarks dåvarande statsminister ”Fogh Rasmussen /…/ har också avsevärt försämrat Danmarks internationella rykte. Genom att underlåta att kritisera Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer /…/ bidrog han till den ’kollision mellan civilisationer’, som vissa konservativa kretsar tycks önska” .

    I Muhammedaffären, menar Gahrton, hade man kunnat göra avkall på den elementära yttrandefriheten.

    Journalistförbundets ordförande har sagt till SvD (19/8) att hon inte kan minnas någon händelse som påminner om Tel Aviv-ambassadens märkliga utspel.

    Det kan vi: Laila Freivalds officiella brev till Jemen, i vilket hon bad om ursäkt för att Muhammedbilderna återpublicerats här.

    Freivalds såg även till att Sverigedemokraternas hemsida, där teckningarna förekommit, tillfälligt släcktes ned. Någonting som AB:s dåvarande debattredaktör Lotta Gröning uttryckte viss förståelse för (11/2/06): ”Å andra sidan kan jag också förstå varför hemsidan släcktes. I det här mycket känsliga läget som världen befinner sig i måste Sverigedemokraternas publicering av bilderna ses som en ren provokation” .

    Allt detta mynnar ut i det enkla konstaterandet att det mäts friskt med dubbla måttstockar. Men hur det än är med detta: vår yttrandefrihet gäller oinskränkt och det är ingenting som staten ska be om ursäkt för utomlands.

    Mer om debatten blogg.svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X