”Presentera sig med namn är väl hövligt?”

Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Hövligheten i användandet av namn besvaras inte i brevskrivarens möten med granne, optiker, eller buss­chaufför. Etikett­experten reder ut vad som gäller med hjälp av två forskare.

Under strecket
Publicerad
Sofia Larsson.

Sofia Larsson.

Annons

Fråga: Jag fick lära mig redan som barn att det är hövligt att vid möten presentera sig med namn. Min fundering gäller ett antal personer som jag regelbundet ”råkar på” men som jag inte har någon relation till för övrigt. Exemplen gäller grannar, en kassör i en livsmedelsbutik, en optiker, en bibliotekarie samt en busschaufför.

När jag första gången förde ett samtal med dessa personer var det alltid jag som vid början eller slutet av mötet presenterade mig först. Oftast är det jag som hälsar först och då alltid med att påtala namnet. Jag anstränger mig för att lägga namnet på minnet och om jag skulle ha glömt det brukar jag artigt påtala detta och då får jag självklart ett svar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons