Annons

Präster: Gör inte döden ännu mer osynlig

På bara några år har en mer eller mindre ny begravningsform vuxit fram i Sverige – akt med urna. Att redan på förhand kremera den avlidna innan begravningsceremonin passar in i en alltmer rationaliserad syn på döden. Men därmed ökar också risken att sorgearbetet försvåras. Det menar biskop emeritus Esbjörn Hagberg och enhetschef Jonas Lindberg.

Uppdaterad
Publicerad
Vår erfarenhet som präster är att begravningsakten är av största vikt för att man som anhörig både intellektuellt och känslomässigt ska inse att en människa är död, skriver Esbjörn Hagberg och Jonas Lindberg.
Vår erfarenhet som präster är att begravningsakten är av största vikt för att man som anhörig både intellektuellt och känslomässigt ska inse att en människa är död, skriver Esbjörn Hagberg och Jonas Lindberg. Foto: Gorm Kallestad/TT, Janerik Henriksson/TT

Sverige är det land i världen som har längst tid mellan begravning och dödsfall. 2012 infördes den så kallade enmånadsregeln genom en ändring av begravningslagen. Syftet var att förkorta den allt längre tiden mellan dödsfall och begravning. Det fick relativt snabbt avsedd effekt, bland annat genom att landets länsstyrelser har varit restriktiva med att bevilja dispenser.

Vår erfarenhet som präster är att begravningsakten är av största vikt för att man som anhörig både intellektuellt och känslomässigt ska inse att en människa är död, skriver Esbjörn Hagberg och Jonas Lindberg.

Foto: Gorm Kallestad/TT, Janerik Henriksson/TT Bild 1 av 2

Esbjörn Hagberg och Jonas Lindberg.

Foto: Karlstads stift, Henrik Viberg Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons