Annons

Postmodernt universum

Under strecket
Publicerad

Janna Levin Hur universum fick sina fläckar. Anteckningar om alltings ändlighet Övers: Margareta Eklöf 286 s. Norstedts. CA 318:- Janna Levin, som är född 1967, har rykte om sig att vara en av de skarpaste och originellaste tänkarna inom den unga generationen astrofysiker. Efter en lysande karriär i sitt hemland USA är hon nu verksam vid institutionen för tillämpad matematik och teoretisk fysik i Cambridge, där hon särskilt har intresserat sig för frågan om universums vidd och topologi, dess form. Detta är också det centrala temat i hennes debutbok Hur universum fick sina fläckar. Som börjar: ”En del stora matematiker tog livet av sig. Det sägs att deras teorier gjorde dem vansinniga, men jag tror att de bara kände sig ensamma, isolerade av vad de visste. Ibland känner jag själv av den isoleringen.” Renare tonträff än så ser man sällan i facklitteraturen, och stilen står sig tack vare att bokens yttre form är en serie fiktiva brev till författarens mor. Levins vånda och glädje i sin kaotiska vardag syresätter texten, och de personhistoriska rundmålningarna om svunna tiders kämpande genier är både intressanta och välskrivna.

Annons

Sakfrågan är svårare, bitvis obegriplig. Det ligger i dess natur. Ingen vet svaret, inte ens Einstein visste, utan gled undan: ”Det finns bara två saker som är oändliga, universum och människans dumhet, och jag är inte säker när det gäller det första.” Janna Levin söker matematiska och andra bevis för att universum är ändligt, men utan kant, ungefär som jordytan ter sig för den som färdas på den. Vad hon anser om dumheten framgår emellertid inte, men möjligen har hon aningen höga tankar om sina läsares förmåga att orientera sig i det astrofysiska tankemoras där teorierna aldrig tar slut, utan bara löses upp och försvinner i fjärran, som rök. Å andra sidan sticker hon inte under stol med att singulariteter och svarta hål är genuint gåtfulla, och att kvantmekaniken är ”helmystisk” också för dem som behärska hela den matematiska verktygslådan. Själv förstår jag antagligen inte ens hur lite jag förstår, men tycker mig se att astrofysiken av i dag liknar den postmoderna konceptkonstens mest undflyende abstraktioner. Levin själv är inte främmande för den tanken. Sedan boken kom ut har hon, vid sidan av sin forskning, påbörjat en delvis ny bana i Oxford, vid Ruskin School of Fine Art. I väntan på Teorin Om Allting är det måhända lättare att visualisera universum som en installation än att beskriva stället med en formel.

Annons
Annons
Annons