X
Annons
X

Postmodernismen slår över i akademiskt nonsens

I senaste numret av tidskriften Arena (6/04) recenserar arbetslivsforskaren och docenten i ekonomisk historia Paulina de los Reyes Fanny Ambjörnssons doktorsavhandling "I en klass för sig" (Ordfront 2004) under rubriken "En rasism för sig".
Det ska kanske sägas att Ambjörnssons avhandling är influerad av postkolonialism och queerteori. Men de los Reyes är inte nådig i sin recension: Ambjörnssons "etnocentriska undertext" ger henne ett växande obehag, precis som alla positiva recensioner av verket.
"Fanny Ambjörnsson skriver utifrån en position som ung, vit, bisexuell medelklasskvinna", skriver de los Reyes anklagande. Ja, vilken annan position skulle hon skriva ifrån? Och kommer vi någonsin få läsa en doktorsavhandling som inte är skriven av någon från den förhatliga medelklassen, eftersom en forskarutbildning trots allt innebär en enkelbiljett dit?
Samtidigt undrar man om det inte någon gång är viktigare vad man faktiskt skriver än vad man har för hudfärg eller vilken sexuell läggning man
har?

Huvudproblemet med Ambjörnssons bok är vitheten, slår de los Reyes fast. Avhandlingen "genomsyras av vithetens narcissistiska behov av självbespegling", menar hon vidare. Exakt hur går hon faktiskt inte närmare in på. Men det finns fler problem: "Berättelsens tystnader, ohörda röster och oartikulerade motdiskurser vittnar inte bara om osynliggjorda aktörer utan också om en privilegierad blick." Ja, men vilken berättelse, eller avhandling eller forskarrapport innehåller då inte "ohörda röster" eller till och med "oartikulerade motdiskurser"? Vilken forskarblick är inte privilegierad?

Annons
X
Annons
X
Annons
X