Annons

Positiv särbehandling – välvilja som slår fel

Under strecket
Publicerad

kommentar | Sjalett i tv
Sveriges Television har sagt nej till en potentiell programledare i tv. Skälet är att hon av religiösa skäl bär sjalett. (Kan vi inte sluta tala om slöja och säga vad det handlar om, sjalett?) I diskussionen sägs av somliga - till exempel integrationsminister Mona Sahlin - att en programledare i religiös huvudbonad vore ett lämpligt uttryck för den positiva särbehandling vi bör använda oss av för att representera mångfalden i vårt land. Andra - till exempel SVT:s informationsdirektör Helga Baage - menar att det vore distraherande för tittarna att låta programledare bära en markering av typen religiös huvudbonad.
Jag vet inte vad jag tycker i det enskilda fall som just nu diskuteras - informationen är alltför knapphändig och dessutom förändras den från dygn till dygn. Och min uppfattning är heller inte särskilt viktig. Däremot menar jag att historien kan ge oss möjlighet att reflektera ett ögonblick över den politik som kallas positiv särbehandling och som så ogenerat anammas
överallt där staten har möjlighet att sätta upp regler (det gäller således en programledare i tv men inte en koncernchef för något av Sveriges storföretag). En politik vi glatt lånat över från andra sidan Atlanten, tillsammans med Disney och McDonalds.

Annons

Begreppet positiv särbehandling består av två enskilda begrepp: positiv och särbehandling. Ordet positiv står troligen i motsats till negativ. Ordet positiv bör därmed rimligen syfta på något bra. (Det finns andra tolkningar av ordet ”positiv” men i sammanhanget betraktar jag dem som orimliga.) Frågan är bara för vem det är bra. Är det bra för den individ som särbehandlas, för gruppen som individen (automatiskt och även av oss andra) anses tillhöra eller för oss andra i samhället?
Begreppet ”särbehandling” bör rimligen stå i motsats till ”likabehandling”. Genom att betona att någon ”särbehandlas” påpekar vi att någon får en behandling som någon inte fått om de allmänna reglerna fått gälla. Vi gör ett undantag från regeln. Begreppet positiv särbehandling
kan därför uttydas som att ”behandla någon på ett bättre sätt än personen skulle ha blivit behandlad om reglerna följts”. Att behandla någon på ett icke-regelmässigt sätt innebär att tillmäta en viss egenskap som bara denna person har ett värde som övertrumfar andra personers egenskaper. I fallet med kvinnan som inte kunde bli programledare i tv var det frågan om egenskapen att vara utövande muslim och det troligen i förhållandevis traditionell tappning eftersom kvinnan ville bära sjalett. För att utföra denna positiva särbehandling måste därför frågan om religiös tillhörighet ställas. Vi kan ju naturligtvis inte bara utgå från att kvinnor som bär sjalett är muslimer. För det första bär många huvudbonader av olika slag och för det andra finns det många muslimer som inte bär sjalett.

Annons
Annons
Annons