Recension

Nedslag i nutida svensk dramatik. Katarina Frostenson, Kristina Lugn, Lars Norén, Agneta PleijelPorträtt av en teaterepok

Under strecket
Publicerad
Annons

Björn Sundberg orsakar inga meteorkratrar när han gör sina Nedslag i nutida svensk dramatik; han plöjer snarare långa fåror i den svenska teateråkern.
Sundberg har ett förflutet som teaterkritiker på Expressen och är nu akademisk lärare i litteraturvetenskap. Hans bok bär spår av båda dessa verksamheter och har sitt ursprung i en önskan att fördjupa det dagsländelika kritikerlivet.
Boken består av fyra essäliknande kapitel, som presenterar författarna i bokstavsordning, men faktiskt också i åldersordning. Katarina Frostenson, den yngsta, är också relativt sett minst dramatiker och mest poet. Sundberg fokuserar hennes intresse för ”platsen” och ”rösten”, och inleder med en längre analys av librettot till ”Staden”, Sven-David Sandströms opera.

Librettot är en sådan liten del av en operauppsättning att det är vanskligt att analysera
separat. Sundbergs läsning av texten är också förstärkt av intryck från uruppsättningen på Operan. Trots att han försöker följa en linje, hamnar han ändå i ett återberättande, präglat av stor försiktighet.
Kapitlet om Frostenson hör hemma i ett vetenskapligt sammanhang där varje tolkning helst skall bevisa sin riktighet. Här finns meningar som: ”Ungefär så skulle Kristallvägen och Safirgränd kunna beskrivas - kanske, skyndar man sig att tillägga.” Dessutom följer Sundberg den gamla akademiska traditionen att tala om vad ”vi” har kommit fram till. Den har jag svårt för. Detta är mina största invändningar; i de följande kapitlen befinner sig Sundberg på säkrare mark och framträder friare med personliga ställningstaganden. Det hindrar inte att allt han säger är mycket väl belagt i fotnoter.

Annons
Annons
Annons