Annons
Recension

Jag var självlockig, moderlös, ­gripande och ett monster av ­förljugenhet. En biografi om ­Marianne HöökPorträtt av en olycklig lyckad vän

KOMETKARRIÄR. Bakom den stålblanka framgångssagan Marianne Höök ruvade en olycka så stor att hon tog sitt liv. Anette Kullenbergs undersökning av gåtan och dubbelnaturen Höök är ett osovrat men levande vänporträtt, skriver Ellen Mattson.

Publicerad

Marianne Höök var ett av 50- och 60-talens legendariska pennskaft: en smart, rolig, slagfärdig och radikal journalist som täckte hela fältet från Dior och fisksoppa till kvinnofrågor, barnarbete och tredje världen. Idag är hon nästan bortglömd – för den som är född på 60-talet eller senare på sin höjd ett namn. Hon borde finnas rikt representerad i radioarkivet, men till skillnad från exempelvis Bang hör man henne sällan. Hon skrev för dagen, valde det korta formatet och samlade sig aldrig till något större, även om ambitionerna fanns. Det enda undantaget är hennes bok om Ingmar Bergman från 1962.

Anette Kullenbergs biografi Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet har sin utgångspunkt i en rent personlig undran: vem var egentligen Marianne Höök, var kom hon ifrån och varför var hon så olycklig? Det är ett vänporträtt utan idoliserande drag, distansen finns och Kullenberg skyggar inte för det som var stötande i vännens personlighet: snobbismen, strebermentaliteten, sveket mot de två barnen.

Annons
Annons
Annons
Annons