X
Annons
X
Recension

El Dorado Porter löser mordgåta på vers

Premium

Det är en nästan alldeles egen undergenre inom kriminalliteraturen som australiensiska Dorothy Porter har skapat. I hennes fjärde versroman går en seriemördare lös på gatorna i Melbourne. ­Dorothy Porter visar att poesin kan användas på nya sätt, skriver Lars Gustaf Andersson.

Situationen är denna: På Melbournes gator går en seriemördare lös. Han kallar sig ”El Dorado”. Han mördar små barn och lämnar ett tumavtryck av guld i deras pannor. Alla offer verkar ha dött stillsamt, som i sömnen och i ett brev till tidningarna förklarar han att han tar barnen till den plats där de helst vill vara. Den slitne kriminalaren Bill Buchanan sätts på fallet, pressad av överordnade och medierna som vill se snabba resultat. Till sin hjälp tar han sin barndomsvän Cath. Hon arbetar med SF-filmer i Hollywood och har en fantasi som han avundas. Kanske kan de lösa fallet tillsammans? De spekulerar, följer spår, lägger ut fällor och långsamt inser de att mördaren är någon som de båda känner, någon som rör sig eller har rört sig i deras närhet…

Jakten på seriemördaren i El Dorado hittar man dock inte på bokhandelns deckarhylla. Om man hittar den överhuvudtaget är det faktiskt på poesihyllan, för den här berättelsen är en versroman, författad av en av Australiens mest framstående poeter, Dorothy Porter. Porter har en rik författargärning bakom sig, som innefattar operalibretton, ungdomsromaner och en rad diktsamlingar med expressiv, ofta naket utlämnande lyrik. Men hon är mest känd för sina versromaner. I den första, "Akhenaten" (1992) berättar hon om den mytomspunna Nefertitis make. Boken uppmärksammades, men inte alls i samma utsträckning som nästa försök i genren, "The Monkey’s Mask" (1994) som blev hennes genombrott på alla fronter. Versromanen överfördes till såväl hörspel som scenversion, och filmatiserades 2000 av Samantha Lang med Kelly McGillis i en av huvudrollerna.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X