Annons
Ledare

Ivar Arpi:Populism hjälper inte funktionsnedsatta

Det förekommer fusk med assistansersättningen.
Det förekommer fusk med assistansersättningen. Foto: ANDERS WIKLUND / TT / TT NYHETSBYRÅN
Under strecket
Publicerad

Antalet funktionsnedsatta i behov av assistans har inte ökat tillnärmelsevis lika mycket som kostnaderna. Regeringen har därför gett Försäkringskassan i uppgift att minska de skenande utgifterna. Dessutom har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) varnat för att bedrägerier med timrapporter och läkarintyg förekommer, även utan den funktionshindrades vetskap. Även Försäkringskassan och Åklagarmyndigheten har varnat för utbrett fusk. Att få kontroll på vad pengarna faktiskt går till, och motverka fusk, borde därför ligga i allas intresse. I stället har en del bestämt sig för att framställa målsättningen som hjärtlös, och på allvar frågat regeringen varför den vill att sjuka barn ska bli av med sin assistans.

Lite bakgrund först. När lagen om assistansersättning infördes 1994 förbättrade det livet för många. Det var en reform som verkligen gav funktionshindrade mer frihet. Då trodde man att ungefär 7 000 människor skulle behöva hjälpen, till en kostnad på runt 2,5 miljarder. Nu omfattas strax under 16  000 till en kostnad av 30 miljarder per år. Det är avsevärda summor. 2015 var antalet indragningar av assistansersättning 145 stycken, och innan dess strax under 150 per år mellan 2003 och 2014. 145 är mindre än en procentenhet av det totala antalet med assistansersättning. Antalet assistanstimmar per person och vecka har också ökat kontinuerligt, från 66 timmar år 1994, till 86 timmar år 2001 till 128 timmar i år. Den statliga utredningen om assistansersättningens kostnader har visat att dagens system gör att alla aktörer tjänar på att antalet beviljade timmar ökar. Inte ett allt igenom sunt system, låter det som. Och effekterna av det syns.

Annons
Annons
Annons