Annons

Hans Henrik Brummer:Populärkulturen har överlevt Adornos kritik

När kommersiella intressen profiterar på enkla belöningsbehov blir gränsen mellan surrogat och substans otydlig. Denna Adornos kritik av populärkulturens förytligande inverkan har haft stort genomslag, men utvecklingen har sprungit ifrån polariseringen mellan högt och lågt.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Grand Hotell Avgrunden är stiligt, men ligger på en oroande plats. Livet i det imaginära hotellet är bekvämt, utsökta måltider och ingen brist råder på konversation om högre ting. Umgänge med odödlig konst varvas med kontemplation över det förfall som råder i avgrunden utanför. Här möter intighet och absurditet. Bilden har hämtats från det förord som Georg Lukács skrev till den engelska översättningen av hans skrift över romanens teori (1962). Hotellgästerna var en betydande del av tysk intelligentia, däribland Theodor W Adorno. Lukács kunde ha inkluderat Max Horkheimer, Adornos kollega. Det som marxisten Lukács från sitt östeuropeiska perspektiv spårade var en dekadent livshållning.

Lukács ironiska kommentar om Grand Hotell Avgrunden gjordes
en passant. Han, om någon, var grundligt orienterad i Adornos och Horkheimers dialektiska metod. Vetenskapliga beröringspunkter och personliga kontakter saknades förvisso inte. Kanske just därför fann han att särskilt Adornos hyperestetiska hållning var distanserande i en värld som borde kräva politisk aktivism. Adornos monolitiska högmodernism förstärker bilden av livet i det exklusiva hotellet vid avgrunden. I hans strängt sovrade kanon fanns utrymme för Arnold Schönbergs och Anton Weberns tolvtonsmusik, men inte för Jean Sibelius och Igor Stravinsky.

Annons
Annons
Annons