Annons

Dröm och skådespel. En introduktion till operaPoppigt men alltför tunt om operakonsten

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli. Till höger: Michelle Bradley i huvudrollen i Guiseppe Verdis ”Aida” på Theater Erfurt i Tyskland.
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli. Till höger: Michelle Bradley i huvudrollen i Guiseppe Verdis ”Aida” på Theater Erfurt i Tyskland. Foto: Foad Baghlanian, Martin Schutt/TT

Å ena sidan popmusikalisk jargong och smittande entusiasm, å andra sidan skissartad musikalisk analys. Sofia Nyblom känner både respekt och irritation inför Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis introduktion till opera.

Under strecket
Publicerad

Operakritikerns uppdrag är verkligen inget att avundas. Utrymmet är litet: ytterst sällan får operarecensioner de helsidor i tidningarna som romanförfattare förunnas, och den lilla yta som ges ska konstnärlig konsumentupplysning kryddas med insiktsfulla kommentarer om verkets idéhistoriska bakgrund, handling, regissörens tolkning, visuell gestaltning samt sångliga och musikaliska insatser. Ofta kokar det ner till hiss eller diss av ett mångfacetterat allkonstverk.

När min kollega Nicholas Ringskog Ferrada-Noli tar på sig uppdraget att introducera nya målgrupper till opera i bokform känner jag stor respekt: det här är inte lätt. ”Dröm och skådespel” försöker nämligen vara en svensk variant av ”Rough guide to the opera”, fiffigt försedd med Spotify-lista och populärmusikaliska referenser. Helt i takt med tiden utgör bokens entusiastiska återberättande av handlingen i en rad operor, från ”Poppeas kröning” till ”L’amour du loin”, ett personligt urval invävt i ett snabbspolat historiskt flöde.

Annons
Annons
Annons