Annons

Martin Kragh:Pomerantsev fortsätter tro på det öppna samhällets mekanismer

Peter Pomerantsev föddes i Kiev 1977 men flyttade 1978 med sina föräldrar till Västtyskland, sedan till London och München. I nio år jobbade han i Ryssland för tv-kanalen TNT men bor nu åter i London. ”This is not propaganda” utkom i Storbritannien i går.
Peter Pomerantsev föddes i Kiev 1977 men flyttade 1978 med sina föräldrar till Västtyskland, sedan till London och München. I nio år jobbade han i Ryssland för tv-kanalen TNT men bor nu åter i London. ”This is not propaganda” utkom i Storbritannien i går. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Oärliga politiker är inget nytt, skriver Peter Pomerantsev i sin nya bok ”This is not propaganda” – vad som är annorlunda nu är att populister gör en poäng av att de inte tar någon hänsyn till sanningen. I väntan på att fakta ska få ­mening samlas bevisen för autokratiernas brott på servrar och i arkivhyllor.

Under strecket
Publicerad

”Det säkraste försvaret mot Ondska”, noterade den sovjetiske exilpoeten och Nobelpristagaren i litteratur Joseph Brodsky i en föreläsning 1984, ”är extrem individualism, självständigt tänkande, nyckfullhet, även – om man så önskar – excentricitet. Det vill säga, något som inte kan simuleras, fejkas, imiteras.” Orden hade politisk signifikans. Under det kalla kriget var ”extrem individualism” sammanlänkat med idén om kampen för det fria sanningssökandet och konstnärliga självuttryck – något som hindrades av ickedemokratiska regimer för vilka såväl fakta som ”nyckfullhet” var anatema. 

Glasnost och demokratins framsteg från Moskva till Kapstaden förebådade en era där rätten till korrekt information skulle frigöra befolkningar som tidigare levt under förtryck. Det förra århundradets diktaturer förefaller genuint ha fruktat sanningen, något som i sin tur motiverade införandet av omfattande censur. Men någonting drastiskt har gått fel: vi har idag mer tillgång till information än vid någon annan tidpunkt i mänsklighetens historia, men fakta förefaller ha förlorat sin tidigare innebörd. Därvid sker en demokratisk tillbakagång internationellt som paradoxalt nog legitimeras av precis de institutioner som demokratiförespråkare traditionellt har prioriterat, men som autokrater lärt sig att exploatera för sina egna syften.

Annons
Annons
Annons