Annons
X
Annons
X

Politisk satir utan politik eller satir

OP-ED HUMOR

I programförklaringen till SVT:s
Elfte timmen står det att politik är roligt. Det är jag den första att hålla med om. Tyvärr är inte Elfte timmen roligt. Tyvärr är inte heller programledaren Peter Settman rolig. Men vad som är roligt är att Peter Settman tycker att han är rolig. Det är faktiskt riktigt roligt, när man tänker efter.

Programmet är en ogenerad blåkopia av den amerikanska tv-succén
The Daily Show med Jon Stewart. Efter de första avsnitten dyker, som en slags instinktiv försvarsreaktion, en travesti på ett citat av Churchill upp i reptilhjärnan på mig.

”En tom taxi stannade framför tv-studion. Och ur taxin klev Peter Settman.”

Annons
X

Elfte timmen är ”daglig satirisk valbevakning i nyhetsform”. Men efter att ha sett Lars Ohly bli utfrågad i studion om vilken kalsongmodell han föredrar (boxer, inte y-front blev svaret) och vilket slags tolettpapper som går hem hos honom samt om han viker eller knölar ihop pappret (sic!) frågar jag mig: Är inte idén med politisk satir att den ska vara politisk? Och satirisk?

Att Ohly till råga på allt var mer avslappnad än Settman under intervjun gjorde inte plågan mindre för oss tittare.

Bakom Elfte timmen står produktionsbolaget Baluba där Settman är vd. Redaktionen består av fyra författare och två redaktörer. Och här framskymtar en förklaring till det monumentalt hädiska praktfiasko av episka dimensioner som producerats. (Ja, kombinationen av blåkopia och det taffliga utförandet hädar Jon Stewarts geniala skapelse.)

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Jämfört med det banbrytande originalet som anses som politiskt och journalistiskt viktigare än ledande amerikanska nyhetsmedier, har Elfte timmen en för liten redaktion med fel programledare i toppen.

    I tv-branschen är Settman känd för att detaljstyra arbetet med sina produktioner in i minsta detalj. Det må vara en framgångsformel för dansbandspartyn, men uppenbarligen inte när det handlar om politik.

    En annan förklaring är att det måhända finns politisk kompetens hos delar av redaktionen men att SVT är livrädda för att programmet ska uppfattas som partiskt, vilket fått beställarna att utfärda en order om att programmet inte får ta politisk ställning, i en missriktad vilja att värna publicserviceneutraliteten. Och då faller upplägget platt till marken.

    Satir måste alltid ta kompromisslös och obekväm ställning i varje fråga den avhandlar. Det är regel 1A.

    Och där, i generalismens förbannelse, hittar vi svaret till varför det är ett så dåligt program.

    SVT har valt att prioritera en person som de vet funkar i rutan framför en programledare med detaljkunskaper.

    Men då förstår man inte att för politisk humor krävs både kunskaper om ämnet och erfarenhet av satir, vilket ironiskt nog var slutsatsen från SVT:s eget Babel, som sändes dagarna innan premiären och som gästades av ingen mindre än Peter Settman själv.

    Andreas Henriksson
    är frilansjournalist och skriver om politik på makthavare.se.
    a-henriksson@rocketmail.com

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X